Kommunerna efter Inlandsbanan – den unika järnvägen mellan ursprungligen Kristinehamn men idag från Mora till Gällivare – kan äntligen registrera att någon i maktpyramidens topp börjat lyssna till deras envetna kamp för att utveckla den mest eftersatta regionen i Sverige. Att det skulle bli Försvarsmakten och medlemskapet i Nato som blev den avgörande pusselbiten kunde ingen ens ana för några månader sedan.
Kommunerna och dess invånare har under de senaste fyra decennierna inte bara kämpat för en upprustad och modern transportled, där även Inlandsvägen (E45 och riksväg 26) är ett nödvändigt komplement. Kommunerna – organiserade i Inlandskommunerna Ek. För. – kräver även en bred utveckling av det stora och eftersatta inlandsområdet från Värmland till Norrbotten. Den statliga regionalpolitiken har aldrig tidigare eller de senaste åren gjort någon helhetssatsning för att tillvarata områdets omfattande sociala. miljömässiga och ekonomiska resurser.
När Inlandsbanan började byggas 1907 kunde de stolta rallarna knappast förutse att banan skulle drabbas av dramatiska bakslag från tid till annan. Redan på 1960-talet började nedmonteringen av delar av banan och passagerartrafiken. Processen fullföljdes 1992 när den reguljära persontrafiken helt försvann. Därefter har turisttrafik främst sommartid och godstransporter hållit anläggningen i gång.
Även om försvaret utlovas en väsentlig del av de miljardinvesteringar som skall göras under tiden 2026 – 2037 återstår en hel del beslut för att kunna sätta spadarna i jorden och lägga modern järnvägsräls på plats.
De enda konkreta beslut som regeringen presenterade nyligen kring Inlandsbaneprojektet var två väginvesteringar efter Inlandsvägen i trakterna av Mullsjö och Säffle – relativt långt från Inlandsbanans startpunkt i Mora.
När bräckliga järnvägsbroar, svaga järnvägsbankar och nedslitna anknytningslinjer från norra stambanan (som Orsabanan) skall moderniseras och förstärkas krävs onekligen många miljarder. Inte minst kommunerna måste dock engagera sig intensivt för att få en snabb igångsättning och en aktiv draghjälp för att utveckla inlandets näringsliv och framtida potential. De många miljarderna kan annars lätt försvinna söderut!