Småskaliga vattenkraftverk ifrågasätts allt oftare i den nationella miljödebatten. För vår bygd riskerar detta att få långtgående konsekvenser. Anläggningar som i Ekebyhammar, Rockhammar, Oppboga och Stensta i Fellingsbro är inte bara en del av vårt kulturarv de bidrar fortfarande till lokal energiförsörjning och en levande landsbygd.
Runt dessa vattenkraftverk växte samhällen, bruk och verksamheter fram. I Fellingsbro socken, vid Stensta järnbruk, smiddes plåten till kung Erik XIV berömda paradrustning. Den dekorerades senare i Antwerpen och finns i dag bevarad på Livrustkammaren. Det visar vilken historisk betydelse dessa platser haft inte bara lokalt utan även nationellt. Vattenkraften har varit avgörande för att driva kvarnar, sågverk och hamrar över många många generationer. Vem är vi att riva dem?
I dag producerar de småskaliga vattenkraftverken förnybar el nära där den används. De bidrar med stabil elproduktion året runt och stärker ett redan ansträngt energisystem. Dessa kraftverks betydelse ökar dessutom hundrafaldigt när vi dagligen ser hur stor betydelse småskalig energiproduktion har för Ukraina.
Miljöhänsyn är viktig, men lösningen kan inte vara generella utrivningar utan hänsyn till lokala förutsättningar. I många fall går det att kombinera fortsatt drift med miljöåtgärder som fiskvägar och bättre vattenreglering. Att riva ut anläggningar som funnits i över hundra år riskerar dessutom att leda till nya miljöproblem och förlust av värdefulla kulturmiljöer. Istället ska vi renovera och öka elproduktionen från dessa små guldkorn ute i bygden.
Vill vi ha både klimatomställning och levande landsbygd måste även det småskaliga få plats. Exempel Ekebyhammar, Rockhammar, Oppboga och Stensta visar att vattenkraft, historia och framtid kan gå hand i hand. Låt dem finnas kvar och ta vara på och utveckla landsbygdens resurser.
Fellingsbro socken har vattenkraftverk i Ekebyhammar, Rockhammar, Åbyhammar, Oppboga, Stensta, Stenby, Storbo, Ringaby, Finnåker, Frötuna och Kåfalla.