Om 10 månader är det val i Sverige – efter en mandatperiod där Tidöregeringen genomfört historiskt stora nedskärningar på folkbildningen och civilsamhället. Var tredje krona till studieförbunden har försvunnit, sedan Ulf Kristerssons regering tillträdde.
Konsekvenserna märks i hela landet – i varje kommun där lokaler nu stängs, verksamhet upphör och möjligheter krymper.
Särskilt hårt har det drabbat landsbygden där föreningsliv, kultur och musik redan är hårt pressade. När mandatperioden inleddes fanns tio statsbidragsberättigade studieförbund. I dag finns bara åtta kvar. Det betyder färre mötesplatser, mindre gemenskap och ett kultur- och musikliv som förlorar sina mest grundläggande förutsättningar.
Mycket talar för att utvecklingen fortsätter om Tidöpartierna får styra vidare.
Tankesmedjorna Timbro (marknadsliberal) och SD-anknutna Oikos (konservativ) har nyligen lanserat ”Tidö 2.0” – ett gemensamt reformpaket till Tidöpartierna, att genomföra om de vinner valet nästa år. Där föreslås att det statliga stödet till studieförbunden helt fasas ut.
Sambandet mellan Timbros idéer och borgerlig politik är välkänt och ett sådant förslag skulle i praktiken innebära att folkbildningen monteras ned från grunden, och att civilsamhället försvagas i generationer framåt.
I över hundra år har studieförbunden stärkt Sverige – utbildat medlemmar, utvecklat ledare och byggt ett civilsamhälle som hållit ihop landet. Att ta bort var tredje krona är kulturfientligt och bildningsfientligt och leder till färre röster, svagare demokrati och ett land där klyftorna växer och där färre känner delaktighet.
Valet 2026 blir därför ett Folkbildningsval och ett vägval mellan två helt olika framtider:
• En där civilsamhället stärks, kulturen får blomma och studieförbund kan verka i hela landet.
• Eller ett SD-alternativ där kultur monteras ned, replokaler försvinner och folkrörelser tystnar.