”Räven raskar över isen, räven raskar över isen…” Vi leder dansen runt granen i Kopparberg och barnen i vinteroveraller och stövlar hänger med så gott de förmår. Vi är utomhus i duggregn, och gör vad vi kan för att uppbåda lite julstämning. De flesta lokalbor står dock bredvid och tittar.
”Bli med, bli med”, ropar vi och försöker locka med dem i dansen, men det går trögt. De flesta på torget skulle säkert svara jakande på frågan om de vill behålla jultraditionerna, men varför dansar de inte då?
När vi nuförtiden sjunger den bekanta visan innehåller verserna ofta flickor, pojkar, gummor och gubbar men också Grinolle och Skrattolle. Vi niger och bockar, stickar och knackar på en fiktiv snusdosa, låtsasgråter och skrattar innan vi hoppar snurrande till orden: ”Så får vi lov, så får vi lov att sjunga XX visa”.
Dansleken med den raskande räven är gammal. Den finns nedtecknad sedan 1600-talet, och innehåller beskrivningar av att en lekledare först nämner olika yrkeskategorier och visar vilka rörelser som bäst beskriver yrket, och sedan låter övriga härma efter. Det kunde vara smed, spelman, skräddare eller andra yrkesroller som skulle gestaltas i dansen.
Visserligen finns dessa yrken fortfarande kvar, men vad skulle verserna innehålla om vi gjorde den i nutida tolkning? När jag och min dans- och teaterkompis Gunilla ledde dansen för flera år sedan lät vi deltagarna härma tonåringar.
”Så här gör tonåringen vart hen går och var hen sitter och var hen står.” Rörelsen bestod av ett ivrigt svajpande över en telefonskärm, och många skrattade igenkännande.
Nu för tiden skulle ordet tonåring lika gärna kunna bytas ut mot småbarnsförälder, pensionär eller femåring. Men hur skulle texten kunna utvecklas om vi moderniserar ytterligare? Vilka yrken skulle spegla vår samtid? Influencer, projektledare, relationscoach, dietist och hälsovetare … Fast vilka rörelser som skulle illustrera dessa yrken blir svårare. Där måste jag nog ha hjälp!
När vi nu nämner jultraditioner så reflekterar jag över att många luciatåg och julkonserter ständigt tillförs nyskriven musik. Skolbarnen lär sig julsånger som vi andra aldrig har hört. Men vad jag kan komma på har ingen förnyelse skett av ringlekar. När jag var liten dansade vi runt midsommarstång och julgran sjungande ”Små grodorna”, ”Tre små gummor”, ”Ritsch, ratsch, filibom-bom-bom”, ”Prästens lilla kråka”, ”Raketen” och ”Räven raskar över isen”, precis som i danslekarna nu för tiden.
Textanalytiker har förresten en del att sätta tänderna i när det gäller de här danslåtarna. Till exempel denna: ”Ritsch, ratsch, filibom-bom-bom” sjungs i ett par omtag innan resten av den osammanhängande texten fortsätter: Fru Söderström (sjungs fyra gånger) för att därefter följas av ”och lilla mamsell Ros”.
Därefter följer en uppmaning om att ”Ge mig lite sodavatten, sodavatten, sodavatten. Ge mig lite sodavatten, sodavatten, punsch!”. En kan undra hur den här låten, tillägnad några servitriser, kunnat överleva i mer än 100 år. Och vad har den med julen att göra?