I somras fick vi en statlig utredning (SOU 24:50) som för en gång skull förordade att små och mindre resursrika men ytstora kommuner på landsbygden borde få större statsbidrag för att finansiera bland annat extra tunga investeringar i lokal infrastruktur. Utredningen med företrädare för samtliga riksdagspartier var enig om sitt förslag.
Det dröjde inte länge innan ledande politiker från Stockholmsregionen – som så ofta – och uppseendeväckande nog även styrelsen för kommunernas eget förbund SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) slog bakut och krävde ny utredning. Landsbygden hade enligt majoriteten gynnats för mycket!
En anledning till att SKR:s styrelse krävde ett nytt förslag hör säkert samman med styrelsens sammansättning. Den domineras helt av storstäder och större kommuner med andra intressen och lojaliteter än behoven hos landsbygdens befolkningsmässigt många små kommuner. Detta förhållande är ett generellt problem eftersom många frågor kring samhällsplanering och framtidsinvesteringar skiljer sig åt mellan storstäder och landsbygd. Lösningarna är ofta helt väsensskilda.
Innan SKR bildades fanns två kommunförbund – ett för landsbygdens kommuner (Svenska landskommunernas förbund bildat 1919) och ett för städerna (Svenska stadsförbundet bildat 1908). 1968 gick de samman till ett förbund och 2007 kom landstingen med i det som idag heter SKR. Dessa sammanslagningar har inte varit oproblematiska även om det alltid finns för- och nackdelar med stora centrala organisationer.
Fördelarna med en organisation är att man blir en stark påtryckare mot regering och Riksdag och dess förslag och har större resurser för att presentera alternativa förslag – när det behövs. Nackdelarna är bland annat att små kommuners och landsbygdens intressen blir svårare att hävda och att regeringen inte alltid förstår och anpassar sig till kommunernas helt olika förutsättningar.
För att stärka de små kommunernas perspektiv bildades nätverket SmåKom 1989. Effekten har blivit positiv i många frågor men när de större städernas egna intressen med stöd av ledande partier drivs hårt som nu i skatteutjämningsfrågan faller landsbygdens behov lätt i glömska.
Det aktualiserar frågan om SKR har en framtid eller behöver ersättas?