Fattiga i välfärdslandet Sverige

17 oktober är den internationella dagen för utrotning av fattigdom och bara dagarna innan har färsk rapport publicerats för hur situationen ser ut i Sverige. Allt fler människor klarar sig inte ekonomiskt utan behöver låna pengar för att få mat och husrum. Allt fler vittnar om att man ofta är hungrig, att maten inte räcker till för att mätta alla i familjen och prioriterar att barnen ska få mat. – Jag säger till barnen att jag går på diet och låter dom äta istället, jag vill inte att de ska behöva bära skammen och oron berättar en mamma för oss. Skolorna i de utsatta områdena räknar med fler portioner efter helg eftersom barnen är hungriga och äter mer.

Verdandi och de stora hjälporganisationerna möter och ser en påtaglig ökning av antalet barnfamiljer, familjer som inte klarar tillgodose sina barns mest grundläggande behov såsom mat, kläder och meningsfull fritid. Över 40 procent av ensamstående föräldrar anger att de behöver låna pengar för att kunna betala grundläggande utgifter och bland de  föräldrarna som lever sammanboende är siffran 28 procent .

Svenskarnas skulder växer och betalningsföreläggandena hos kronofogden ökar och i takt med detta har vräkningarna ökat med 26 procent de senaste två åren, barnvräkningarna med 20 procent. Första halvåret i år vräktes 342 barn.  I en av förorterna till Stockholm tvingas hundratals barn, att sova i trapphusen så att föräldrarna kan hyra ut deras rum för att klara av att behålla lägenheten och för att få mat på bordet. Här finns ett stort mörkertal, det är sannolikt förekommande i flera av de utsatta områdena i Stockholm och I andra städer i Sverige.  

Nollvisionen kring barnvräkningar som tidigare var ett politiskt mål är idag en fullständig utopi. Politiken har andra mål, satsningar sker på hårdare tag och utökade platser inom SIS och tvångsvård för barn och unga.  Det förebyggande arbetet borde prioriteras med krafttag för att göra skapa en trygg tillvaro för alla dess barn. Barnfattigdomen måste utrotas, det är det mest effektiva sättet att förhindra att barn blir rekryterade till gängbrottslighet.

Civilsamhället gör vad man kan för täppa till de djupa sprickorna i samhället,  men det krävs tydliga politiska insatser och satsningar för att vända denna utveckling. Barn som drabbas av vräkningar och av fattigdom kan i värsta fall, få  lida för dess konsekvenser hela livet.  Det krävs ett helhetsgrepp, med satsningar på skola, rimliga hyresnivåer, matpriser och fritidssysselsättningar.

Barnfattigdomen är akut och borde ses som en av de viktigaste förebyggande insatserna för att skapa trygghet i vårt land. Barnkonventionen är tydlig,  alla barn i vårt land ska omfattas av denna. Så ser det inte ut idag. Höstbudgeten kom därför som en käftsmäll mot dem vi företräder och som har det tuffast i vårt land. Istället för skattesänkningar för de allra rikaste borde regeringen satsat på en tryggare framtid för alla de barn som lider av konsekvenserna av att leva i fattigdom och utan ett fast boende.