Jag har ofta undrat över varför det finns en litet klick av centralt placerade byråkrater och politiker som ständigt återkommer till kravet att dra undan fötterna för de befolkningsmässigt små kommunerna? Klickens högsta önskan tycks vara att skapa storskaliga kommuner och regioner. De är övertygade om att stora enheter leder till bättre medborgarservice och lägre välfärdskostnader, Några bevis för sin hypotes har de inte kunnat visa upp.
Nu senast var det ett tidigare kommunalråd i en av landets minsta kommuner (Skinnskatteberg) – sedermera statsråd och landshövding – som uttalade sig i en dagstidning (DN 2.9) med krav på att kommunerna bör bli större och färre. Politikern ifråga – Sven-Erik Österberg – menar att staten bör peka med hela handen och sätta igång kommunslakten.
Att just Österberg så ofta under senare år drivit ett initiativ om att via statligt tvång radera bort en stor del av de 290 kommunerna i Sverige är svårt att förstå. Kommunerna själva via deras politiska styrelser och befolkningar har alltifrån senaste reformen 1971/74 sagt ett entydigt nej till storkommuner. Österberg lade i vintras fram en utredning i ärendet (SOU 2024:6) med krav på en uppifrån styrd kommunreform trots ett kompakt motstånd från de kommuner han besökt under arbetet.
Men skam den som ger sig. Om kommunerna, som främst är de kommuner som bör upp landsbygdens befolkningar och småföretag, inte själva säger ja vill Österberg locka med statliga bidrag för att landsbygdens folk skall säga ja – helt emot deras övertygelse.
Det Österberg och även civilminister Erik Slottner inte tycks bry sig om är att demokratin hotas eller riskerar försämras vid större enheter. Det säger vår erfarenhet. Kommunerna utgör mycket av demokratins både plantskola och konkreta beslutsmiljö och är den demokratiska verklighet som finns närmast våra medborgare.
Jag är inte negativ till större kommuner om befolkningen själv anser att det är en positiv reform. Men det finns alternativ till storskalighet i form av långtgående samarbete som redan är ett faktum i hela landet.
Det är ungefär 500 år sedan Gustav Vasa införde en stark centraliserad kultur i Sverige. Det är dags att säga nej till hans urtida centralmaktsideologi!