Det verkar inte vara lätt att vara hög chef. Eller landshövding. Att bli så förföljd och utsatt av media bara för att man gett ett par kompisar jobb och sedan sparkat en chef med ett avgångsvederlag på 2,2 miljoner. Till råga på allt avslöjade dom där jäkla reportrarna att det egentligen var 3,8 miljoner för att chefen fick lön utan att jobba i sex extra månader. Att dom (reportrarna) dessutom skulle vara tvungna att lista ut att arbetsgivaravgifter tillkommer på pengarna. Attans!
Jag talar förstås ironiskt, och om Anna Kinberg Batra. Hur man kan ha jobbat i princip hela sitt liv som politiker men inte förstått vad man kan och inte kan göra är synnerligen märkligt. De flesta politiker och tjänstemän långt ner på kommunal nivå är väl medvetna om hur lätt det är att hamna i blåsväder när det gäller sånt som närmar sig korruption, jäv och att trixa med siffror. Att ge någon miljoner i avgångsvederlag är ju visserligen både vanligt och lagligt men sticker i ögonen på folk, med all rätt. Att sedan låta någon få lön utan att jobba i sex månader borde vara olagligt förfarande med skattepengar.
Ännu större skandal är förstås SD:s trollkonton. Men blev någon egentligen förvånad? Det Trumpska sättet att antingen förneka allting eller helt enkelt säga att man inte gjort något fel eftersom det bara var ironisk humor/ faktaupplysning/reportrarna som provocerat har blivit väldigt mycket vanligare i takt med SD:s framgångar. Den tredje maj var det pressfrihetens dag och vi ska vara väldigt glada för den fria press som vi har. Plus att vårt land är så öppet och transparant som det är. I hur många länder kan man gå till kommun/riksdagskontoret och begära att få se dagens post och mail oavsett om den är ställd till statsministern eller lokalvårdaren? I en välskött kommun har man dessutom ett internkontrollsystem som ska garantera att lagar följs och revisorer som kontrollerar internkontrollen. Det låter märkligt med så mycket kontrollerande men är helt riktigt och nödvändigt.
Jag läste just ut Anders Tegnells bok ”Tankar efter en pandemi”. Det är märkligt hur det kan kännas som om de där pandemiåren liksom nästan är bortglömda. Jag tror att det kan bero på att vi återigen är lyckligt lottade som bor där vi bor. Bara i Sverige kunde vi fortfarande jobba, lämna barnen på dagis och umgås med andra i vissa sammanhang. Detta baserat på vetenskapliga grunder. Det går inte att utrota en pandemi, man måste anpassa sig tills det finns ett vaccin som kan mildra effekterna. I andra länder gav sig politiker in och bestämde, pressade av höga dödstal. I Sverige litade våra politiker på vetenskapen. Och det visade sig att de hade rätt. Dödstalen blev generellt sett ungefär lika höga var du än bodde i världen, sett över hela perioden. Tegnell blev dessutom superkändis på kuppen, vilket han inte var särskilt glad för. En ödmjuk person och läsvärd bok.
Låt oss fira våren, vetenskapen och pressfriheten!