Nu har jag gjort det igen! För tredje gången i livet har jag besökt Det Stora Landet Over There. Jag tror knappt själv det är sant, jag som aldrig varit någon USA-älskare. Det är ju i allmänhet det ultrakommersiella, ultrakonservativa sätt som landet styrs på som jag har åsikter om, inte landet och folket i sig. För trevligare och mer generösa människor hittar man inte alltid i andra länder och vackrare och mer omväxlande scenerier är också svårt att hitta i ett och samma land.
Nu var det återigen dags att hälsa på släkt och vänner som var orsaken, men en stor bidragande orsak var att det just där, just då, råkade inträffa en total solförmörkelse. Hur många gånger får man chans att uppleva en sådan? Nu kan jag stryka det från min bucket list. Och visst var den en svårslagen upplevelse. Några minuter innan månen täckte solytan helt sjönk temperaturen betydligt och det mörknade dramatiskt. Under tre och en halv minut var det sedan helt mörkt och tyst innan en solglimt blixtrade fram över himlen igen och allt vaknade till.
Återigen upplevde vi att det finns två absoluta no-no:s att prata om, politik och religion. Eftersom det snart är presidentval var det mer viktigt än någonsin. Vapenlagar, abortfrågan och rasdiskriminering pratar man helt enkelt inte om trots att alla nyhetsutsändningar handlar om just det. Dessa frågor delar och förstör familjegemenskap, grannsämja och äktenskap. Under tiden ökar problemen, till exempel masskjutningarna. Under 2021 inträffade 692 masskjutningar i USA, jämfört med 336 år 2015.
Solförmörkelse i en helt annan mening kanske man kan kalla det som media har rapporterat om i Öbos nya påhitt att ta bort portkoderna i hyreshusen. Javisst är det en säkerhetsfråga, jag förstår det. Men hur man ens kan komma på idén utan att se till att lägenheterna får en porttelefon kan jag inte begripa. Hur ska hyresgästerna kunna släppa in vänner och släkt? Hur ska de kunna beställa hem varor, till exempel matleveranser? Som vanligt är det de som inte har en högljudd röst som får sitta emellan, det vill säga gamla och handikappade. De ska alltså ta sig ner till porten, kanske utan hiss, för att öppna varje gång en anhörig eller vän ska in. Det förvånar mig att det ens är lagligt att göra så. Vad säger hyresgästföreningen? Hur ska ambulans och annan räddningspersonal komma in?
Via en googlesökning hittar jag Mikael Ressem, chef för ambulansen i Gävle som säger att ”om det inte finns grannar som kan öppna eller någon som kan kasta ner en nyckel får vi hjälp av polisen”. Man slår helt enkelt sönder dörren om det är nödvändigt. Det känns knappast tryggt att ambulans eller brandpersonal ska behöva spendera tid på att vänta på polisen för att ta sig in om det är bråttom.
Öbo säger i en intervju att det är för dyrt att sätta in porttelefoner. Hur många dörrar måste slås sönder innan kostnaden överstiger kostnaden för porttelefonerna undrar jag. För inte är det väl hyresgästen som ska betala för en ny dörr?