Könstillhörighet har varit på tapeten ett tag nu. Diskussionerna har sett väldigt olika ut, och man kan väl påstå att det varit både högt och lågt. En del handlar om att ge människor rätten att baserat på hur de känner sig själv avgöra vilket pronomen som de vill kallas. Det är svårt att inte respektera det för mig. Normalt kollar man ju varken i människors pass eller kalsonger, så det är både praktiskt och respektfullt att lyssna på det som människor säger.
Den 17:e april ska politiken ta ställning till fler saker än respekt avseende könstillhörigheten. Ett förslag innehåller åtgärder som ska göra att väntetiderna minskas för de som vill genomgå ett könsbyte, och att juridiskt kön ska kunna ändras enklare med bara en mindre omfattande medicinsk utredning. Även att det ska kunna göras från sexton års ålder om vårdnadshavaren godkänner det.
För tjugo år sedan kallade jag mig feminist. Det gör jag fortfarande, men den raka, stolta ryggen står inte längre bakom det uttrycket. Könstillhörighet är kanske inte feminism i sin renaste form, men för mig var och är genusfriheten viktig. Jag såg värdet i att bredda vad orden man och kvinna innebär. Så att fler människor skulle kunna få plats i de begreppen, fast jag upplever snarast att det blivit tvärtom. Vetenskapen håller med, självupplevda skillnader mellan män och kvinnors personligheter är störst i länder med mest jämställdhet.
För mig är det självklart att människor själva får välja sitt pronomen eller smeknamn. Inte minst bland unga människor är det nog klokt att lämna plats för att testa sig fram utifrån identitet.
Fast det är en annan sak att ändra i ID-handlingar, och ännu större skillnad att göra det i anatomin. Ett beslut som borde vara långt enklare än detta är ju gymnasievalet, och där vet vi ju att det ofta blir dåligt trots att vårdnadshavare är inblandade. Det måste gå att både respektera och ge förtjänstfull vård till dessa personer utan att öka risken för att de tar beslut som får katastrofala konsekvenser.
Vi vet att några ångrar sig också, kanske beror det på att transpersoner blir utsatta och det måste vi som nation ta ansvar för, men det kan också bero på att man tagit fel beslut. Dessa personer är också vårt ansvar.