Vi har haft ett par ledartexter kring nya statliga förslag om framtidens kommuner. Trots att de författarna av slutrapporten har insett att det hos kommunerna själva och dess medborgare inte finns ett behov av storkommuner, vill de statliga utredarna ändå att staten påbörjar en planering för större kommuner.
Visserligen säger de att frivillighet ska gälla om kommunerna vill bli större men utredarnas förslag misstror kommunernas förmåga och kompetens att själva avgöra hur de vill samarbeta och utvecklas de kommande åren.
Utredarna säger på ett ställe i utredningen (Steg mot stärkt kapacitet (SOU 2024:6)) att medborgarna verkar uppskatta de mindre kommunernas närhet mellan väljare och valda och möjligheterna att påverka de lokala villkoren, men misstror samtidigt deras förmåga att lösa viktiga välfärdsuppgifter. Misstron leder till förslag som att:
– staten bör skapa ekonomiska bidrag till kommuner som vill bli större
– staten bör ta fram en vägledning om hur man skapar en ny storkommun
– staten ska granska/bedöma hur kommunerna samverkar med varandra
– staten vill att kommunerna samverkar i fasta geografiska områden och
– staten bör starta pilotprojekt för att visa hur samverkan bör ske.
Enligt min mening visar dessa förslag från utredaren Sven-Erik Österberg att han i verkligheten är skeptisk mot kommunernas förmåga att utveckla sin verksamhet på många områden. Kommunernas idag avancerade samverkan med sina grannar, med start redan under 1950-talet, har tydligt visat att man skickligt kompenserat färre invånare och ibland små resurser med smarta överenskommelser med sina grannkommuner.
Om man jämför med statens egen verksamhet i fråga om bland annat regional utveckling, infrastrukturplanering och bostadsbyggande kan man utan överdrift säga att kommunernas skicklighet på dessa områden vida överstiger den statliga kompetensen. Att efter dessa erfarenheter lägga kommunernas framtidsplanering i händerna på den centrala statsbyråkratin enligt Österbergs recept övertygar knappast.
Min viktigaste invändning mot storkommuner handlar om den levande och kreativa demokratin i dagens kommuner. Den plantskolan för att vidmakthålla och utveckla demokratin i hela samhället får vi inte mista!