Det skrattas när minnen delas runt bordet. Ortsbor har samlats för att dokumentera sin hembygd genom berättelser, minnen och fotografier. – Det är skitkul med folk, namn, byggnader och hur det såg ut, säger historieintresserade Bo Olsson.
Ett tio-tal personer har samlats för att minnas Kilsmos historia och träffas. De som kommer tar med sig fotografier, tidningsurklipp och sina muntliga minnen för att dela sinsemellan.
Uppskattat och skolminnen
82-årige Bert Karlsson har bott i Kilsmo hela livet. Han har tagit med sig tidningsurklipp, skolkort och bilder som hans mor sparat.
– Jag kommer ihåg en massa saker när man pratar, säger Bert.
Linda Eriksson är sammankallande för bygdehistoriegruppen och lyssnar på Berts minnen och antecknar samtidigt. Bilderna scannas in, för att dokumentera det de får in. De tittar på ett skolkort från 1947 utanför Kilsmo skola när Bert är sex år.
– Jag fick ett nyp i örat av lärarinnan, vi skulle stå på två led när vi gick in i klassrummet. Men jag och Tage brottades på golvet, minns han och skrattar.
Den gamla Kilsmo skola låg där förskolan idag står. Skolan brann 18 augusti 1988 och sedan byggdes den nuvarande skolan upp.
Berts dotter Lotta Algotsson, 59 år minns att senvintern, då det var riktigt kallt, gick de med namnlistor för att skolan skulle byggas upp igen och att eleverna inte skulle hamna i Odensbacken.
– Jag är helt övertygad att det hjälpte till, säger Lotta.
Lotta flyttade ut när hon var 20 år men kom tillbaka vid 30.
– Det är roligt att se hur det var förr, hur mycket som har ändrats, säger hon.
Förändring av orten
Själv minns hon när hon var sex – sju år och handlade skor i skoaffären med mamma, hämtade post vid järnvägsstationen, handlade på Konsum och besökte hennes farfars charkuteriaffär.
– Det har skett en enorm förändring i Kilsmo. Idag åker alla härifrån till jobb och handlar på stormarknader.
Bo Olsson, 73 år, inflyttad 1964 till Kilsmo kallar sig fortfarande utböling. Han tycker att dessa träffar är så givande.
– Man vill att det ska finnas kvar historik, säger han och visar en pärm där han själv samlat byggnader av betydelse för historien om området.
Tanken är att dokumentationen ska utmynna i något som en skrift, en historisk vandring, skyltar eller annat. KIK firar 100 år 2027 vilket kan vara ett mål för gruppen berättar Linda Eriksson.
– Nu fortsätter vi samla in material, bilder och berättelser framför allt.
Inför uppstarten hade de besök av Olai Petris hembygdsförening som inspirerade bygdehistoriegruppen hur de skulle kunna göra.
– Vi valde till slut att börja mitt i – där folk är och minns, som Bert till exempel, en urinvånare som har minnen, säger Linda.