Den statliga utredningen om ja eller nej till storkommuner har förbryllat mig en hel del (se min förra ledare). De förslag som presenterades säger ju egentligen ingenting väsentligt eller nytt i sak. Utredare och minister – Sven-Erik Österberg och Erik Slottner – var tydliga med sina önskemål eller krav under utredningens gång. De önskade båda större kommuner men var tveksamma till metoderna att nå målet. Nu har de båda efter slutrapporten givit upp och talar om annat!
Hur en statlig utredning sätts igång funderar man över när man ser slutsatserna i den aktuella slutrapporten. Den frågan blir ju extra intressant när kommunernas förtroendevalda och invånare inte alls ställt krav på konkreta förändringar. Vilka är det som i det läget sätter igång en helt onödig utredning?
Enligt mina och andras erfarenheter finns det en grupp statliga centralbyråkrater, några politiker i toppen och personer i skilda organisationer, som under längre perioder bakåt i tiden hela tiden drivit på för att staten bör ha större inflytande över den lokala nivåns kommuner.
De argument gruppen för fram för sina krav på storkommuner (och lika ofta storregioner) är bland annat att staten antas få en bättre överblick och kontroll över landets resurser, att det blir mer kostnadseffektivt och att central statlig styrning garanterar högre kompetens bakom de beslut som ska fattas. Samtliga dessa krav är dock rena påståenden och har aldrig vidimerats vetenskapligt.
Om vi exempelvis granskar vad de befintliga storkommunerna och storregionerna kring våra huvudstäder åstadkommer inom sjukvården, socialtjänsten, bostadsbyggandet och den tunga infrastrukturen ser vi att misshushållning och dålig planering leder till katastrofala ekonomiska och miljömässiga konsekvenser. En stor del av kommunerna i huvudstadsregionen och Göteborgsregionen får dessutom de största bidragen från staten för att försöka rädda sin ekonomi.
Den dominerande bristen i Österbergs utredning (Steg mot stärkt kapacitet (SOU 2024:6) gäller demokratin i samhället. Den har inte spelat någon roll i hans resonemang.
Nästa ledare tar upp kommunernas betydelse för att landet skall kunna styras av aktiva medborgare stimulerade av en levande demokrati.