Lästips:
Vi kan läsa att storstaden i vårt län ska få en egen supportergala. ”Supporterkulturen växer i länet och stärker idrottsstaden Örebro” säger projektledaren. Bland annat ska priset till ”Årets supporter” delas ut.
Att reagera negativt på detta är väl att sticka ut hakan antar jag, men för mig finns inget positivt i ordet ”supporterkultur”. Kanske är det precis vad man vill ändra på, för det borde inte vara negativt att supporta sin klubb eller lag eller vad det nu kan vara. Årets supporter kommer naturligtvis att vara en person som mycket väl förtjänar priset, en positiv förebild för unga spelare och en flitigt ideellt arbetande person.
Men kommer man att ta upp det som är negativt med supporterkulturen? Det som stavas upplopp, sammandrabbningar och slagsmål? Det talas mycket nu om människor som inte vågar gå ut för gängkriminalitetens skull, men hur många vågar sig ut på stan när det är storstadsderby och man riskerar att hamna mitt emellan två brölande gäng supportrar?
Kostnaderna för bevakningen skenar också. 1,2 miljoner kronor per match kostade Stockholmsderbyna 2022. Visserligen betalar klubbarna själva merparten av pengarna, men vi som inte går på nämnda matcher kan tycka att det finns annat som polisen kunde ägna sig åt istället för att vara tvungna att hantera adrenalinstinna berusade män som slåss med varandra.
Nog om detta. Vi är mitt inne i en väldigt omväxlande vinter, ömsom svinkallt och nästa dag regn och stormvindar. Det är bara att stå ut och våga sticka ut hakan utanför dörren även de kallaste dagarna, om inte annat för att njuta av scenerierna. Så många vackra vinterdagar har vi inte haft på länge, min telefon fylls av bilder på silverbjörkar och snötyngda granar. Det riktiga snöglittret är svårt att fånga men jag försöker ändå hela tiden och blir någon gång ganska nöjd.
Det har varit skönt att slippa tala om, skriva om och tänka på Donald Trump i några år. Men nu är det dags igen.
Jag försöker att inte reta mig för mycket på hans okunniga och fruktansvärt otrevliga sätt utan istället fundera på hur det kan komma sig att han överhuvudtaget är där han är. Alla rättsprocesser mot honom och alla hans lögner – framför allt att han egentligen vann presidentvalet för fyra år sedan – tycks sakna betydelse. Dom vill ha honom ändå.
Det måste betyda att det har slutat handla om politik för länge sen, i synnerhet sakpolitik. Politik i USA handlar alltför mycket om politiker som säger en sak men gör en annan. Förtroendet för regering och rättsstat är låg.
De amerikaner som jag har frågat har sagt att det spelar ingen roll vem man röstar på, alla är lika korrupta. Nu handlar det om identitet. Trumps valmöten liknar mer och mer rena festivaler med en stämning som kan motsvaras av frireligiösa diton eller Beatleshysteri. Vad han säger spelar ingen roll för hans väljare. Ett scenario som man inte behöver gå långt tillbaks i historien för att se exempel på.