”Jag går på gym!” Visst blir man imponerad?
Ni har säkert alla någon i familjen eller i bekantskapskretsen som gärna berättar att hen går på gym. Jag kan nu avslöja vad man gör där. Jag har nämligen besökt en sådan anläggning. Jag vet inte om det berodde på tidpunkten, platsen eller slumpen, men där var en klar majoritet män, gubbar och killar.
Vad gjorde de då, kanske du undrar? Jo, männen satt i olika maskiner. Somliga maskiner var designade för att träna benen i, andra armar, rygg eller skuldror (eller någon annan kroppsdel man inte visste att man hade förrän man fick träningsvärk i den). Men det som var så speciellt här var att karlarna, som alltså var i olika åldrar, inte rörde sig. Inte vad jag såg i alla fall.
En kille i undre medelåldern höll i sin telefon och stirrade på film däri, länge, länge. Nacken var i vinkel och blev nog ordentligt stretchad.
Jag som bekantade mig med stället gick lite fram och tillbaka i de olika rummen och noterade att samtliga män satt blickstilla med armarna hängande på samma sätt varje gång jag passerade. Det enda som rörde sig var ögonen som följde en när man gick förbi.
När jag någon timme senare hade sprungit på löpband, lyft några lätta vikter och provat ett par maskiner och skulle gå därifrån, satt de fortfarande kvar, liksom förstelnade.
Plötsligt förstod jag. Det här är stället man hänger på nu för tiden! Förr häckade ju gubbarna utanför lottkiosken på Konsum. Och killarna kanske hängde på någon fritidsgård. Men nu är det nya tider. Det är till gymmet man går! Man kan fördriva timmar här inne, helt kravlöst. Vill man sitta stilla i en benpress går ju det utmärkt! (Det finns ju inga andra stolar eller soffor att sitta på direkt.) Men ids man inte pressa benen, är det ju ingen som tvingar en. Och tänk vad man kan imponera på folk efteråt när man berättar om de fyra timmarna på gymmet!
Jag tror att det handlar om en längtan efter att bara få vara. Kraven på oss hopar sig, särskilt före jul. Det är så många måsten! Putsa, feja, baka, handla, slå in paket, rimma, planera, jämka… Ja, listan kan göras lång. Men så länge det finns några lediga maskiner till oss andra att sparka, trampa, dra eller tänja i när man vill motverka det kroppsligt förfallet, då kan de väl få sitta där i fred i maskinerna, de sportklädda männen (eller kvinnorna, om de också kommer på tanken)?
Och när vi ändå berör detta med måsten: Kan vi vända på kuttingen och tänka att mina måsten i jul handlar om det jag helst vill göra? Vad måste jag göra under julhelgen för att få ro i själen, för att jag själv ska må bra?
Mina måsten handlar om att få träffa dem som står mig närmast, hänga lite med barnen och deras mammor på Kvinnohuset och vistas utomhus så mycket som möjligt, gärna med skidor under fötterna. Och så läsa lite, lyssna på radio, äta gott och se någon bra film. Plötsligt förvandlas mina måsten till både nöje och lycka och känns inte alls betungande! Och om jag får för mig att gå till gymmet kanske jag sätter mig i en roddmaskin och vilar en stund.