Vi har bytt yttertak. Efter 50 år var det dags. Betongpannor slits ned. Och som vanligt imponeras jag över hur snabbt yrkesmän fixar till det. Klart på fyra dagar. Men så var firman också från Fjugesta – bygden levererar.
Hur som helst så kom en av gatans knattar, Ludvig fem år, och tittade på när nya takpannorna kom på plats. Han tittade ett tag sedan frågade han mig:
– Ska ni sätta in solpaneler?
Snacka om att vara uppdaterad. Bara fem år och redan klart för sig vad som gäller i dagens kamp för bättre miljö. Kidsen har verkligen fakta klart för sig.
Det var inte som Groucho Marx, en av de berömda komikerna i ”Bröderna Marx”, sa. ”Förvirra mig inte med en massa fakta. Jag har redan bestämt mig”.
Han var rolig, den där Groucho.
Överhuvudtaget är gatan hemma hos oss en tummelplats för olika åldrar. Vi har 12-13 knattar runt omkring oss och bara jag sticker ut näsan så är det alltid någon som cyklar förbi på sin lilla hoj och ropar ”Hej Rolf”. Då känner man att livet knallar på och att man själv inte är helt ute i kylan.
HSB och jag blev till och med inbjudna till barnkalas i huset snett emot härom sistens. Det var utomhus och samtidigt invigning av nya lekstugan som för dagen gjorts om till kiosk och glassbar. När det var min tur i kön hade glassen smält till smet, men vad gjorde det. Ungarna hade kul som fick leka kiosk och vi med några fler år på nacken kände oss stolta som fick vara med.
Det är nyttigt för barnen att träffa olika åldrar och bra med åldersblandning i ett område som vårt (105 hus). Det blir ett tvärsnitt även av viljor, politiska åsikter och andra åsikter. Vi har till och med en riksdagsman som bor nästan staketgranne med mig, så kunskap på det området saknas inte.
Riksdagsman Hans har tre hundar men den närmaste jycken heter Ärnst (stavat med Ä) och slänger sig på magen så fort vi möts. Han vill bli kliad och klappad. Visst är det trevligt.
Jag tror att samhället i stort skulle må bra av mer kontakt mellan generationerna. Det skulle öka tryggheten för barn och möjligtvis minska framtida konfliktytor. Det känns som att en del av det har gått förlorat i dagens slimmade värld. Och hundarna ska givetvis också vara med här.
På samma sätt har få barn som växer upp i dag varit med och sett livet på en riktig lantgård. Aldrig varit i en ladugård, aldrig varit i en hönsgård, knappt ens sett kor ute på bete. Inte undra på att de tror att mat tillverkas i fabriker, på något fiffigt sätt.
Jag tänker återigen på när fårfarmen i Bengtstorp i Sydnärke hade besök av en småskoleklass. När kidsen, förutom mötet med fåren, också fick se att man odlade lite morötter, rödbetor och annat i landen, så sa en av småtjejerna:
– Å fy vad otäckt. Har det växt i jorden? Då ska jag aldrig mer äta det!
Som sagt, barn och vuxna behöver närma sig varandra, men även stad och land.
Vi har även en älgjägare på gatan. Han sköt ingen i år men berättar gärna om hur trevlig jaktgemenskapen är i skogen.
– Bättre än både julafton, midsommar och löneförhöjning var hans kommentar i år.
Om älgjakt kan jag inte mycket men vet i alla fall att om man är ute och jagar ska man vara tyst. Smyga. Inte ropa hej vilt!
Som ni ser. Ett vanligt liv på en vanlig gata kan vara en stor källa till förnöjsamhet.