Det verkar som att det vattnas i mungiporna på de jurister som nu funderar kring huruvida koranbränningen är olaglig eller inte, när den skulle kunna vara det och om det kanske är så att lagen tolkats fel.
I ett fungerande rättssamhälle är lagbokens roll oerhört viktig. Den skapar ramar för vad vi anser vara acceptabelt beteende och vad som inte är det. Men lagboken är inte alltid tillräckligt utformad för att hantera varje specifik situation och gråzon som kan uppstå i ett dynamiskt och föränderligt samhälle.
Medan lagboken ännu inte tydligt definierar sådana handlingar som ”hets mot folkgrupp” bör vi reflektera över om det verkligen är acceptabelt att låta sådana handlingar ske obehindrat, givet den splittring och skada de orsakar. Samma resonemang kan nyttjas gällande den Eritreanska festivalen som ägde rum i Stockholm och skapade fullständig kaos.
Ja, det är riskfyllt. Att tillåta staten att göra sådana bedömningar kan ses som godtycklighet. Men det kan också ses som en anpassning till ett föränderligt samhälle, där lagarna inte alltid kan hålla jämna steg med de nya utmaningar vi står inför. Det är viktigt att dessa bedömningar görs öppet, transparent och med rättvisa i åtanke.
Den som engagerat sig i idrott, eller andra tävlingsformer, vet att regelböcker utnyttjas till max. På liknande sätt kan lagen utnyttjas av dem som vill hitta kryphål. Det är möjligt att både arrangörerna av festivalen och Rasmus Paludan har fullständig laglig rätt. Det är också möjligt att båda sakerna inte går att jämföra.
Men vi kan inte bara fokusera på rättigheter. Vi måste också ta i beaktning de skyldigheter som följer med. Utan skyldigheter fungerar inte demokrati, och om det som kan göras inom gränserna för ens rättigheter skapar skada och splittring, bör vi kanske på något sätt kunna se utanför ramarna för lagen.
För om den demokratiska friheten som vi har – nyttjas för att sprida hatiska budskap om religioner, eller tjäna pengar till regimer som inte är av den goda sorten – kanske det inte ska spela någon roll om det finns lagrum eller ej för att säga ”nej tack”
För även om demokratins gåva är frihet, så är dess förpliktelse ansvar. Det borde inte gå att bara välja en av dessa saker.