Lästips:
När någon ber mig beskriva en svensk sommaräng räknar jag inte bara upp blåklocka, prästkrage, humleblomster (eller mormors nattmössa som är ett charmigare namn), smörblomma och hundkäx. Jag nämner också lupin, men det väcker reaktioner. Lupinen är ju en främmande art, invasiv, som ska bekämpas. Under cykelturer runt Örebro noterar jag att en dikesren fylld av vackert blommande lupiner ofta inte innehåller några andra blommor. Lupinen tar över, och när den blommat klart finns där inget annat att hämta för bin och fjärilar. Det är tydligen det som är själva problemet. Den förändrar själva växtplatsen för att slippa konkurrens, ungefär som världsledare av värsta sort!
Länsstyrelsen bekämpar främmande arter i naturreservat och nationalparker, främst jättebalsamin, blomsterlupin och kanadensiskt gullris. På webbplatsen beskrivs att man vill få bort jätteloka och signalkräftor, men också annat såsom parkslide, sjögull, vresros och vattenpest. Dessutom pekas bäckröding, mördarsnigel, svarthuvad snigel och vandrarmussla ut som invasiva. Men att myndigheter på det här sättet pekar ut lupinen som icke önskvärd, retar upp somliga. Protester hörs. ”Nej, inte tänker jag ta bort mina lupiner. De lyser ju upp i trädgården.” Reaktionen, förnekelsefasen, är högst begriplig. ”Lupinen kan inte vara ett problem eftersom den finns överallt.” Även om man inte har helhetsbilden drar man sina slutsatser av det man har framför sig. Det är i sig inte konstigt, även om man ibland måste förstå att man inte begriper allt.
Nu har jag ju ingen egen trädgård för tillfället, och därmed inga egna lupiner att försvara, men drar parallellen till något som ligger mig varmt om hjärtat, nämligen tvättbjörnar. Jag när nämligen en hemlig dröm om att skaffa en som sällskap, och det beror på de otaliga videoklipp som roat mig. Varför ska jag inte få ha en om jag nu tycker att de är så fina? Djuren är kvicka och intelligenta, lirkar enkelt upp lås, öppnar burkar, korkar och hakar av fönsterhaspar. De syns gosa med både andra djur och människor. Och så är de ju renliga, sköljer smutsiga larver innan de slukar dem. Bara en sån sak! Kosten består av diverse: kräftdjur, grodor, plommon och pizza. Det har jag lärt mig på nätet.
De är inte vanliga i Sverige, men några har varit här. Två kom med lastfartyg till Göteborg, förmodligen på spontanresa. De fick inte ens skjuts hem utan avlivades direkt, eftersom de är invasiva. Enligt Artdatabanken förväxlas de med grävlingar eller mårdhundar och obegripligt nog även med katter.
Tvättbjörnar härstammar från Nordamerika och har brett ut sig i Europa. De stjäl mat och stökar runt på natten. Många förargar sig över välta trädgårdsmöbler och soptunnor. Jag har själv bevittnat det i Mexiko, fast jag tyckte de var gulliga i sina banditmasker. En gång mötte jag en tvättbjörn i en hotellkorridor. Den var på väg från frukostbuffén och verkade väldigt mätt.
Vid närmare eftertanke är det nog bäst ändå att avstå. Den kan leva i 20 år. Tänk om vi tröttnar på varandra?