Under flera decennier har vi haft en ibland intensiv debatt om hur – eller i värsta fall om – man kan utveckla en problemfylld mindre kommun på landsbygden. Efter 1970-talets strukturomvandling med olje-, stål- och arbetslöshetskriser i bakgrunden startade ett ökat antal kommuner många projekt i syfte att försöka vända utvecklingen.
En hel del satsningar uppnådde inte sina mål medan andra som Norberg, Bräcke, Arvika och Hällefors fick en bra skjuts framåt.
Norberg satsade på fler lokala entreprenörer och nya företag inom nya branscher bland inte minst de tidigare gruvarbetarna. Bräcke utgick från befintliga naturtillgångar, lokala styrelser i små byar och nydanande verksamheter som exempelvis odling av gäddor till franska kök.
Arvika gjorde gedigna satsningar på att utveckla sina kulturtraditioner som krukmakeri/keramik, musik och måleri med Rackstadmuseet som den största succén samtidigt som Hällefors satsade på arkitektur, offentlig skulpturkonst samt unik måltidsverksamhet med Grythyttans värdshus och Måltidsmuseet.
Jag nämner de här fyra exemplen på framtidsinvesteringar i syfte att försöka bryta en negativ befolknings- och sysselsättningsutveckling i små kommuner på landsbygden av en viss anledning. I samtliga fall var strategin för att göra något åt en ”slumrande” eller problemfylld kommun inte vald utifrån en genomtänkt plan av allehanda experter på kommunutveckling.
Strategierna växte fram i en successiv process där lokala eldsjälar tillsammans med småföretagare, kulturutövare, kommunala tjänstemän, inte sällan forskare från högskolor och externa kreatörer skapade de resurser, framgångar och nya verksamheter som byggde upp en ny och positiv anda i en kommun som tidigare mest präglats av motgångar.
Jag skriver detta efter att ha läst en artikel i en storstadstidning där man på nytt vill framhålla att kultursatsningar är ett bra recept samtidigt som man inte ska tro att man kan ”göra underverk” som ökar den lokala befolkningen.
För min del är jag övertygad om att det inte finns några givna framgångsrecept utan man bör ge lokala entreprenörer och eldsjälar full frihet till sina egna modeller. Ibland blir det kanske en besvikelse men inte sällan en oväntad och unik succé!