Lästips:
Ni förbereder nog just nu en massa midsommarklassiker inför dagens måltid med vänner och bekanta såsom sill, potatis och jordgubbar med mera.
Jag kommer då osökt in på helt andra klassiker, de som ger dig antingen lite bakhalt, ont i rumpan eller vid en kall försommar ”en förtvinad ostkrok” innanför badbyxorna. Ja ni har förstås fattat att jag tänker på Vasaloppet, Vätternrundan och Vansbrosimningen ovan.
Just dessa veckor är det lite som ordspråket mellan hägg och syren fast inom den Svenska-klassiker-familjen kallas det; ”mellan blöja och våtdräkt”. Blöja i form av de vadderade cykelbyxorna och våtdräkten för att vid behov hålla värmen i vattendragen uppe i Dalarna.
Jag har några klassiker-medaljer som en glá motionär hemma i bokhyllan, men det är ju vägen dit som är mödan värd för att citera Tommy Svensson från den oförglömliga VM-sommaren 1994, och jo jag vet faktiskt att han citerade Karin Boye.
Alla de olika delmomenten har sin tjusning och ”hatkärlek” när man väl håller igång. Som när barndomsvännen sov på cykeln i backarna ner till Jönköping under nattcyklingen, kort och gott tur han vaknade till. Ni kan ju tänka er skillnaden på ett bra och dåligt före på Vasaloppet, det är ju helt olika lopp då – trots samma bansträckning.
Detsamma gäller det jag tidigt var inne på i dagens krönika, vattentemperaturen i Västerdalälven. Den kan verkligen skilja bra många grader mellan de olika åren och denna sommar lär inte många ”isbjörnar” vara i sikte längs strandkanten i Vansbro. Lidingöloppet är väl det som är minst väderkänsligt av dem alla och Abborrbacken lika brant oavsett höstregn eller soldis. Där skulle den mest inbitne ateisten lätt bli troende när gospelkören Consensus på toppen av backen sjunger sina lovsånger när man är helt slut i kropp och knopp.
För att koppla detta till länet, så genomförde jag den första Bergslagsklassikern som sett dagens ljus, 2013, alltså för exakt tio år sen skedde premiären. Lo-spåret i Hällefors var först ut med 40 kilometer en januarilördag på skidor i över 20 minusgrader. Det kändes, kan jag kort meddela, eller snarare är ”kändes inte” rätt ord då känseln just försvann. Det följdes av 60 kilometer cykling på frugans damcykel. Speakern på torget frågade mig om det var någon form av svensexa……….nej, nej jag hade bara ingen annan cykel med rejäla däck att cykla på i skogarna runt Kopparberg.
2400 meter simning den sommaren i Lindesberg och halvmaran runt Norasjön i skönt sensommarväder gick båda förvånansvärt bra som en glá motionär. Självklart, med goda förberedelser inför och under så klarar man det mesta, det är ju precis som för vissa med de stundade midsommarfesterna. Allt handlar om hur pigg och fräsch man vill vara dagen efter.
Ta hand om er tills vi hörs igen!