Fotboll i hänryckningens tid

Pingsten har kommit och gått. Hänryckningens tid kallas den i en text av Esaias Tegnér. Uttrycket ”mellan hägg och syrén” förekommer också för denna tid och ska komma från en skylt som en skomakare satte upp på sin dörr eftersom han hade semester under den tiden. Man får anta att han inte bodde i södra Sverige för där lär väl perioden mellan dessa blomningar vara i princip obefintlig. Javisst är det lätt att känna hänryckning över naturens slöseri av blommor och dofter i maj. Och juni är lika vacker, så det är bara att passa på.

Hänryckning är inte rätt ord för vad AIK-klacken kände när de närmade sig förlust i fotbollsmatchen mot Djurgården på Tele2 Arena. De stackarna kände sig så frustrerade att de kände sig tvungna att byta till svarta kläder och ansiktsmasker och tända eld på läktaren och kasta in brinnande bengaler på planen. Flera poliser blev skadade, massor av människor blev säkerligen rädda och ett stort antal bestämde sig för att detta var sista gången de gick på fotboll. Till detta så försvarar flera AIK-spelare sina fans med att ”de är så frustrerade så visst har vi förståelse”. Även i AIKs styrelseordförandes utfrågning i P1 dagen efter kan man ana en ”förståelse”, även om den är maskerad med PK-floskler.

Hur många andra brott mot svensk lagstiftning skulle folk ha samma förståelse tro?

”Han var så frustrerad och arg så det är klart att man kan förstå att han kände sig tvungen att misshandla sin fru”.

”Javisst är det fel att köra bil i 200 knyck genom ett förortsområde. Men hen var så frustrerad så det kan man ju ha en viss förståelse för”.

Man (dvs män) kan alltså ha en viss förståelse för vissa brott som folk (mestadels män) begår i sportsammanhang. Att de dessutom beter sig som ilskna fyraåringar på plan (sammandrabbningarna mellan spelarna innan skandalscenerna) gör inte saken bättre. Deras arga pucklande på varandra sätter naturligtvis ribban för hur fansen beter sig.

Dagarna efter står Fredrik Reinfeldt, ordförande i Fotbollsförbundet, med ledsna ögon och förklarar att de inte tänker återinföra det de kallar för kollektiv bestraffning. De ska fortsätta använda det som heter exkluderingsstrategi. Riktigt vad det innebär begrep jag aldrig, men det kanske berodde på att jag inte orkade se hela den bedrövliga utfrågningen. Det jag förstod var i alla fall att man ska leta rätt på de personer som gör detta och ställa dem till svars. Att det fungerar urdåligt enligt svensk rättssäkerhetslagstiftning och att arrangörerna vägrar lämna ut filmat material är dock en liten svårighet enligt honom. Detta ska de nu återigen fundera över i framtida planering, eftersom han ”anar att det finns brister i strategin”.

Kanske skulle man göra som Degerfors IF i deras försök att förebygga bråk?  Där har de börjat med gemensamma supporterfester. De har tagit emot tre Stockholmslag på kort tid där de före matchen laddar upp utomhus med en supporterfest – för båda lagen samtidigt. Tre lyckade tillställningar har man haft, utan bråk och stök vare sig på uppladdning eller under matchtid.