”Jeg er en potet” (jag är en potatis). Så skriver arbetssökande i Norge ibland när de vill ha jobb. Det berättar min dotter som anställt en del sommarjobbare. Formuleringen är tydligen vanlig i ansökningar till alla branscher, även om det här handlar om guidning på ett populärt turistmål.
Att beskriva sig själv som en potatis betyder inte att man har en sådan kroppsform eller är smutsig. Nej, uttrycket kan jämföras med då vi i Sverige säger ”jag är flexibel, passar till allt”.
Det är väl förresten märkligt att potatis, som ju är så delikat, i svenskan ofta förknippas med något negativt när det kommer till epitet. För vem gillar en soffpotatis? Eller någon som sitter som en säck potatis och har en potatisnäsa. Det är ingen komplimang direkt! Detsamma gäller begreppet knöl.
På tal om potatis: under min uppväxt fick jag ofta höra om en händelse många år tidigare. Ämnet kom alltid upp vid matbordet vid mormor och morfar i Gammelbo. Morfar hade nämligen på en Finlandsfärja blivit till sig av det dignande smörgåsbordet. Där fanns så många läckerheter att välja mellan, så han blev i det närmaste handlingsförlamad. Istället för att förse sig av läckra pastejer, omeletter, köttbullar och fiskrätter, hade han plockat på sig flera stora potatisar.
För min morfar, som var född i slutet av 1800-talet, var det otänkbart att lämna kvar något på tallriken. Hade man plockat på sig flera stora potatisar, skulle de ätas upp. Han orkade inte så mycket mer. Och det var just det mormor påminde honom om.
”Varför tog du så mycket potatis”, frågade hon många gånger. Morfar hade aldrig något att säga till sitt försvar. Inte ens flera årtionden senare hade han kommit på något rimligt. Om mormor inte tog upp ämnet, kunde han själv berätta hur det var den där gången han åt sig mätt på potatis, och hur galet det var.
Det lär finnas människor som inte tycker om potatis. Hur är det ens möjligt? Kan man låta bli att gilla mos? Eller potatisgratäng? Rårakor? Janssons frestelse? Rösti! Raggmunk! Stuvad, grillad, pressad, kokt, stekt, bakad! Patatas bravas och chips. Klyftpotatis eller Hasselbackspotatis. Listan på potatisens användningsområden och variationer kan göras hur lång som helst.
Minns ni australiensaren som levde på potatis ett helt år? En svenska inspirerades att senare göra samma sak. Båda hade ett osunt förhållande till mat och såg potatisens potential att förändra deras liv. De första två potatisveckorna var rena tortyren, berättade australiensaren. Men därefter gick det lättare. Han åt tre till fyra kilo potatis om dagen i olika varianter. När svenskan skulle inleda sin diet såg forskare den sociala biten som den mest problematiska. Kanske skulle det bära emot att snickra ihop en trerätters om hon själv bara skulle tugga på potatis? En forskare siade att hennes kamrater och familj i alla fall skulle se underhållningsvärdet och uppmuntra henne.
Morfar hade förresten också en annan favoritberättelse. Den handlade om en kvinna i närheten som tyckte glassen var så kall, så hon värmde den på spisen.