Hemkommen från de väldiga bergen i väster tycker jag att våren har kommit precis lagom långt.
Missade de varma dagarna i april men istället fick jag uppleva sol, regn, hagel, snö och hårda vindar ”over there”. Plus bad i heta källor, hisnande utsikter och varm gästfrihet. Det duger bra åt mig!
En traditionell Valborg hann jag precis med. ”Sköna maj, välkommen” vid en brasa en vacker vårkväll är svårslaget. Valborg brukar så gott som alltid bjuda på snålblåst och/eller regn, men i år log vårsolen vackert. Att onda andar och häxor ridande på kvastar skulle dyka upp kändes orealistiskt, men under medeltiden ansågs denna natt som allra farligast under året och gränsen mellan liv och död var som allra tunnast. Onda ting skulle skrämmas bort med eldar och oväsen.
Det vackra vädret höll ju dock inte i sig, utan arbetarrörelsen fick fira sin dag i hällande regn. Den traditionen är inte lika gammal, men i alla fall över 130 år. Ett av de allra första stora förstamajtågen gick på Gärdet i Stockholm 1890 läser jag på Wikipedia och det man demonstrerade för var åtta timmars arbetsdag.
Lika säkert som att Valborg och första maj inträffar varje år vet man att deklarationen ska in första veckan i maj. Det har alltid varit en jobbig tid eftersom jag har erbarmligt svårt att begripa vilka rutor som ska fyllas i och varför. Jag har en enskild firma och jämfört med andra företagare förstår jag att jag har det tämligen enkelt, men det är också det enda jag förstår.
Under årens lopp har jag faktiskt någon gång fått någon smärre hallelujaupplevelse och faktiskt begripit varför vissa siffror ska föras över, dras ifrån och plussas på i rätt ruta. Men det hjälper inte eftersom jag nästa år glömt allt och får börja om från början. Men något bra har dataåldern fört med sig. Nu räknar datorn ut allt själv och fyller i. Man måste alltså inte förstå allt. Tack för det, Skatteverket!
Lusten att gräva, plantera och så har inte infunnit sig än. Kanske gör den inte det? Jag har fått ner lite grönt i alla fall och äter ärtskott, alfalfa och små salladsblad odlade på fönsterbrädet. Det är enkelt och man känner sig duktig.
Jag läser i en välkänd tidning att en vuxen kvinna behöver odla cirka 150 kilo potatis, rotfrukter och grönsaker per år för att klara sig, men då måste man förstås även äta proteiner i form av kött och fisk. Det blir många kvadratmeter att odla upp om man är flera i familjen.
Bättre att inte läsa vidare, tänker jag, och tittar nöjt på mina små odlingar. Kanske får jag ändå ner lite av min favorit grönkålen, om jag bara kan hitta ett fiffigt sätt att hindra rådjuren från att hinna före skörden. Och lite mangold…. och kanske purjolök. Kanske man skulle prova något helt nytt? Fänkål, rödbetor? Ska vi äntligen gräva upp ett rejält potatisland?
Ju mer jag tänker på det börjar det faktiskt klia lite i fingrarna.
Välsignade vår!
Titti Hansson