Jag läste för en tid sedan en notis i en tidning där Statskontoret uttalade att det är negativt för demokratin att landets kommuner samarbetar mer än tidigare. Jag häpnade när jag läste artikeln men mindes samtidigt att statliga centrala myndigheter ofta varit negativa till att vi har många kommuner med stark självstyrelse. Statskontoret är en statlig utredarbyråkrati i Stockholm med rötter ända bort till Gustav Vasa. Det märks!
Åter till argumentet att ökad samverkan inte minst i Mellansverige skulle vara något negativt för demokratin i landet. Statskontoret säger bland annat att den politiska oppositionen i kommunerna missgynnas i likhet med medborgarna när det gäller insyn i skilda ärenden och vid utkrävande av politiskt ansvar.
Man säger också att samarbete mellan kommunerna minskar varje enskild kommuns påverkan – jämfört med att ensamma bestämma – vilket ju är det mål man vill uppnå med att samverka med sina grannkommuner.
Visserligen erkänner kontoret att samverkan också har ett antal fördelar vilket ju vore konstigt att förneka när kommunerna samarbetar allt intensivare. Det ökade samarbetet har ju kommunerna på särskilt landsbygden frivilligt anammat eftersom de ser stora fördelar med att lösa viktiga uppgifter med sina grannar.
Det är sant att en kommun som inte behöver samarbeta med andra kan styra mer på egen hand. Å andra sidan skulle stora delar av Sverige inte kunna ha ett lokalt styre om man inte samverkade med andra om bland annat kvalificerad personal, energiprojekt och räddningstjänster.
Utan samverkan skulle vi få storkommuner och storregioner där lokalbefolkningen skulle bli helt strandsatt på möjligheter att påverka den lokala miljön. Kommuner som exempelvis Vingåker, Hällefors och Orsa skulle knappast kunna fungera som egna kommuner.
Att Statskontoret överhuvudtaget tar upp denna typ av argument kan ju ha flera syften. Kontoret har i likhet med andra centrala myndigheter relativt ofta krävt att kommunerna skall bli färre och större. Då blir det lättare för staten att styra våra kommuner. Perspektiven från den statliga byråkratin saknar ofta lokal erfarenhet och insikt. Demokratin brukar inte vara dess specialkompetens. Tråkigt att återigen få detta bekräftat!