Lästips:
Är det fler än jag som letar tecken? Vårtecken, alltså? Takdropp, vårblommor och värmande solstrålar. Kritvita ben som sticker ut ur shorts. Småfåglar som sjunger kärleksserenader i träden. Jag njuter från min cykel. Jag minns morfar kvittra av glädje när han gick ut med kaksmulor som blivit över från mormors dignande kakfat med hembakat och ropa ”pippina, pippina”. Nu är jag där själv, snackar med småfåglar
I Löa bodde vi förresten grannar med en sparvuggla. Den talade jag också med, fast kanske inte så artigt som jag borde. Jag ropade VAR TYST OCH SOV NU när den hållit oss vakna många nätter i rad.
På tal om fåglar: snart kommer Fågelsångsnatt i radion. Natten mot den 13 maj direktsänds åtta timmars fågelsång. Vilka som medverkar vet man ju inte i förväg. Det kan jämföras med den populära tevesändningen Den stora älgvandringen. Man vet vad alla väntar på, men så kan det ju dyka upp något annat. Ungefär som livet i övrigt. Det är hur spännande som helst!
I höstas satt en slaguggla i ett kastanjeträd i Oscarsparken i Örebro. Vi var många som fascinerades! Ugglorna lever annars upp på vårvintern. I radioprogrammet Naturmorgon uppmärksammades nyligen Sveriges näst största uggla, lappugglan, som flyttat allt längre söderut. Fältreportern rapporterade från Halland.
Att lappugglorna letat sig söderut kan bero på olika saker. De kan vara klimatflyktingar eller ekologiska flyktingar, eftersom gammelskogarna försvunnit i norr. De bosätter sig helst i begagnade duvhöksbon. I maj-juni kläcks äggen och ungarna klättrar ur bona. Deras högljudda tiggande hörs på kilometerlångt avstånd. I Halland finns gott om vattensork, så ugglorna lever gott här. De kan förresten se ett litet byte på 300 meters håll!
En fråga jag ställer mig är hur ugglorna visste att det fanns gott om sork och skogsmöss där? Talade de med varandra innan de flyttade söderut, precis som människor peppar varandra innan de emigrerar till Spanien? Att fåglar som papegojor och undulater kan prata, vet vi. Men i Ställdalen fanns en vildfågel som minsann också hade talets gåva. På ställdalsmål, dessutom.
I centrum, någonstans i höjd med stationen, satt en hel flock fåglar på en gräsplätt. De var alla fokuserade på att picka i sig av något smaskigt gammalt bröd. I mitten satt en stare som normalt hängde med en kompis på två ben, och därför lärt sig prata. Enligt mannen som besökte mig på Bergslagspostens lokalredaktion hade staren plötsligt tagit till orda och frågat övriga fåglar med tydlig stämma: ”Är ni från Ställdal´n?”. Enligt vittnet drabbades samtliga fåglar av panik och flög åt alla håll.
Hoppas ingen anar ugglor i mossen nu! Det gamla uttrycket har förresten ingenting att göra med ugglor. Det är väl märkligt! Enligt Nationalencyklopedin kommer uttrycket (som avslöjar att man är skeptisk) från det danska uttrycket ”der er Ulve i Mosen”, fast det åsyftar vargar (ulvar). Orden är så snarlika att det i Sverige blev att handla om ugglor.
Ja, sånt och lite annat funderar jag på, när jag sitter hemma och ugglar.