Vinter igen och återigen samma sak, första snön och alla blir överraskade. I vissa fall griniga över att de i snösvängen inte kan ha alla cykelvägar, gångvägar, grusvägar och motorvägar plogade exakt samtidigt. Sen kommer ishalka, snömoddshalka och underkyld regnhalka.
Dubbdäcken är ett nödvändigt ont om du kör mycket på landsbygd. Redan denna vinter har det vid några tillfällen varit ett äventyr att ta sig ner till ”stora vägen” från mitt hus på en isgata som liknar hockeyrinken i Karlskoga.
Jag vill härmed säga till alla karlar: Att man kör ”sakta”, det vill säga håller sig inom hastighetsgränserna, betyder inte att man inte kan köra bil.
Jag blir omkörd av ganska många bekanta och kompisar på morgnarna när jag åker till jobbet. När jag träffar dom flinar de lite och antyder att jag ”kör som en kärring”. Men att köra lagligt och att hålla rejäla avstånd till framförvarande bil innebär inte att man är dålig på att köra bil. Jag gör perfekta fickparkeringar i nio fall av tio. Jag kan häva en någorlunda normal sladd med både fram- och bakhjulsstyrda bilar. Jag har tjänat mitt levebröd som chaufför i en tremiljonsstad som dessutom hade vänstertrafik. Vad jag däremot inte kan är backa med släp, men det beror bara på att jag inte varit tvungen att lära mig.
På äldre dar har jag upptäckt hur skönt det är att inte ha bråttom. Förr i tiden, under minst femton år, skulle man upp och få iväg två barn till dagis eller skola innan man skulle till jobb som man inte kunde komma för sent till. Ett evigt stressande varje morgon. Nuförtiden märker jag att jag sitter och funderar, planerar och filosoferar under tiden jag åker till och från jobbet. Det är lugnt och ganska rofyllt och 70/80 km i timmen är en lagom hastighet för att hinna fundera färdigt.
Visst kan jag också få lite förhöjd puls i trafiken, det som i vissa länder kallas för ”road rage”. Att upptäcka, alldeles för sent, att det står skolbarn i mörka kläder efter en smal väg utan en enda reflex gör mig skakis många gånger under en vinter. De lever farligt.
Jag blir arg på att skogsbolag och skogsägare får blockera vägen i en halvtimme för att de ska lasta på timmer, inte helt ovanligt på tidpunkter där de flesta åker till jobbet. Jag blir också arg på att de efter avverkning lägger på singel på vägarna som är så stora och skarpa att de orsakar punktering på alla bilar som åker efter vägen.
Jag blir irriterad på de som ligger för nära. För något år sen blev jag mycket arg på ett par bilar som blinkade och tutade på mig för jag uppfattade det som att de tyckte att jag körde fel. Men när jag kommit ut ur bilen upptäckte jag att tanklocket hängde och slängde för att jag glömt skruva dit det. Kanske det till och med skvätte bensin om mig? Jag hade dåligt samvete i flera dagar för att jag viftade argt åt de snälla människor som ville varna mig.
Kör försiktigt därute!
Titti Hansson