Snart smäller det. Valdag och demokratins julafton. Något att vara tacksamma över.
För som väl alla vet har demokrati minsann inte alltid varit en självklarhet. Under de senaste tusen åren har Sverige styrts av klaner, ätter, tvivelaktiga kungar med flera. Men just i år kan vi fira 100 år sedan kvinnorna tog plats i riksdagen. Det har gått framåt.
Och på något mirakulöst sätt har monarkin överlevt allt detta även om det var nära att den strök med innan ledande politiker samlades på hotell Kattegatt i Torekov 1971 och lotsade fram den så kallade Torekovkompromissen.
Den sa att kungen fick vara kvar som statschef, men utan politisk makt. ”Vi ansåg att vi räddat demokratin. Både den och monarkin klarade vi av” sa Centerns representant i Torekov, Bertil Fiskesjö.
Kompromissens resultat skrevs in i 1974 års regeringsform och började gälla första januari 1975. Bernadotterna sitter kvar, men riksdagen väljs om vart fjärde år numera.
Apropå demokrati så har jag varit på plats och upplevt ett par timmar på åhörarläktaren i Englands parlament. Oj oj. Debatterna på Helgeandsholmen är bara en stilla viskning mot det högljudda diskuterandet i London.
För att komma in var det en säkerhetsprocedur av högsta rang. Genom en bågformad metalldetektor, avlämnande av kamera och nästan allt annat. Jag var glad att jag fick behålla byxorna på, trots bälte med metallås.
Uttrycket polsk riksdag hade man ju hört talas om. Alltså en riktig oreda. Något åt det hållet tolkade mina ögon och öron parlamentsdebatten som nu ägde rum med Big Ben inpå knuten.
Flera av ledamöterna satt inte, de halvlåg i de obekväma uråldriga bänkarna, med ben och fötter utsträcka på någon bänk framför, i det fallet den just då var tom. Det var ett liv i luckan som var ljusår från det nordiska tillbakadragna debattsättet. Här skrek de inte minst ”Hear!!!” när de tyckte att det lät bra. När det inte lät bra, alltså när någon politisk motståndare rest sig upp och talade, så blev det andra tongångar.
Talmannen fick stup i ett ropa ”Order, order…” till kombattanterna. Alltså be dem lugna ner sig.
Det var sannerligen högljudd demokrati och i det läget blev jag helt klar över att den svenska riksdagen har stil och klass. Dessutom sitter ledamöterna hyggligt bekvämt vilket är dem väl unnat. I Englands parlament sitter styrande och opposition mitt emot varandra på långbänkar och när det är dags att tala står de och hänger över någon gammal låda placerad på ett bord mitt emellan. Ordet konservativt, någon?
En politisk historia? Jodå, det hände sig för en tid sedan att ett gäng politiker satt i en eka. En sosse, en kommunist, en med nazistiska ideal, en dåvarande folkpartist och en femte vars politiska hemvist ni själva får välja efter behag.
Ekan tog in vatten och började sjunka. Alla hamnade i plurret och började simma mot land. Den förste som sjönk var nazisten eftersom han var tvungen att hålla en hand högt över vattnet. Sedan sjönk kommunisten som inte kunde hålla mun utan tog in vatten. Folkpartisten följde med strömmen och försvann. Klockan fem la sossen av. En klarade sig till land. Varför? Jo, han/hon var korkad.
Det är där ni kan välja lämpligt parti att fylla i med, beroende på vem ni berättar historien för. Eller stuva om. Men gör det med glimten i ögat.
Rolf Johnsson