En folklig kronprinsessa – känns bra

Jag träffade kronprinsessan för några veckor sedan. Och det känns fint. Med hennes folkliga framtoning, utan några som helst höga hästar, så känns det bra inför framtiden. Med andra ord tror jag hon blir en utmärkt regent.

Det var i Garphyttans nationalpark som mötet skedde. Möjligheter i skogen för länets utsända murvlar att ställa några frågor till henne.

Först en rejäl promenad på några kilometer, och där svetten lackade, sedan väntan, sedan kom de: landshövding Maria Larsson, kronprinsessan, hunden Rio, två säpo-vakter, en militärklädd adjutant… Man vet ju aldrig vad som väntar i Kilsbergsskogarna så det är bäst att ha livvakter.

Nu hör det till historien att vårt Närke inte är vilket landskap som helst för Bernadotterna. Det var ju i Örebro som ätten en gång, under dramatiska och invecklade turer, valdes till tronföljare.

1810 var riksdagen samlad i Örebro och när klubban slogs i bordet i augusti så var Victorias anfader, Jean Bernadotte, vald till Sveriges tronföljare. Sedermera adopterades han av inhoppade ”reservkungen” Karl XIII och blev efter några år vald till kung.

Inte undra på att biskopen, efter en omtalad blöt runda på slottet, reste sig upp, höjde glaset och sa:

– Skål för den nye frälsaren!

Men så kom han på vad han just sagt, och lade genast till:

– Ja, den gamle icke att förglömma!

På den vägen är det. Det som började i Örebro för 212 år sedan i augusti, fortsätter nu med kronprinsessan som nästa på tur att bli regent. En av få kvinnor för övrigt och här vi måste leta oss tillbaka ända till drottning Kristina på 1600-talet för att hitta den kvinna närmst före som satt på tronen.

Det var på håret att hela kungaämbetet strök med i början på 70-talet. Dåvarande S-ministär, med Palme i spetsen, ville helst ha bort monarkin. Men ett möte några soliga dagar på hotell Kattegatt i skånska Torekov räddade monarkin. Den fick vara kvar, men utan politisk makt.

”Vi ansåg att vi räddat både monarkin och demokratin” sa Centerns representant Bertil Fiskesjö, som satt med vid beslutsbordet i Torekov.

Kronprinsessan har själv kommenterat Torekov-överenskommelsen med orden ”Den var bra. Något sunt jag sluter upp bakom”

Och när den tiden är inne att vår nuvarande kung lämnar in så är det alltså Victoria som tar över.

Känslan efter träffen i Garphytteskogen, och för den delen även några tidigare pressträffar med henne, är att här har vi en chosefri, enkel, glad och folklig regent på tur. Hon känns fostrad in i det svenska demokratiska tänkandet och, ja helt enkelt rejäl.

Här kommer vi alltså att vända blad på riktigt, med en kvinna vid rodret. Möjligtvis kommer hon att få finna sig i några färre kungliga flaggdagar, även om vi inte är framme vid beslut än hos riksdag och regering.

Skogens konung är ju bekant men frågan är om inte Victoria är skogens blivande drottning. Hon ska nämligen pila runt i alla Sveriges 30 nationalparker. Garphyttan var den andra i ordning.

Det var svårt att hinna med i hennes tempo. Det blev åtta kilometer på stegräknaren och en rejäl dusch vid hemkomsten. Den så kallade säpo-joggen är en tuff utmaning.

Nu inväntar jag bara den första anekdoten om Victoria. Än så länge ingen.