Lästips:
Saker man ”måste ha” är något som jag funderar på ganska ofta.
Vi lever i en tid där konsumtionen är tämligen ohämmad och prylar och saker översvämmar oss. Affärerna är ju beroende av att vi slänger bort och köper nytt. Det gör också att saker man köper inte är gjorda för att hålla länge.
Att ha en mobil längre än ett par år är svårt. Köpa nytt batteri när det gamla börjar ge upp? Nej, köp en ny telefon. När man köper dem är de redan fulla med appar som någon annan bestämt att man behöver och de flesta går inte att ta bort. Suck …
Jag köpte en ogräsraka för att få bort ogräset mellan stenplattorna. Den var förvånansvärt billig och gick också sönder efter tre gånger. Hur många fantastiska prylar som ska skiva och strimla maten har man haft under åren som står tillsammans med bakmaskinen och samlar damm?
Andra prylar jag minns att jag faktiskt köpt var mobilstationen där man skulle lägga ifrån sig mobilen när man kom hem. Den är utmärkt att samla läsglasögon i. Äggkokaren, den där lilla plastgrejen man lägger i kastrullen som visar när äggen är klara har jag inte ens provat.
Lyckligtvis finns det saker jag aldrig ens övervägt att köpa, som en cornflakesdispenser, bacontoaster, en egen öltapp eller högtalare i duschen. Men jag funderar lite på kaffebryggaren med inbyggd wifi eller en självgående visp. Eller varför inte en robothund?
Redan när jag hade småbarn fanns det stora krav på vad ungarna ”måste” ha, men jag har en känsla av att det är ännu värre nu. Att alla måste ha en studsmatta är ju tydligt. Mobiltelefon har väl alla ungar, fast jag mår riktigt illa när jag tänker på vad de kan få se bara genom en enkel sökning. Speldator, airboard, elscooter och mjukglassmaskin är prylar som verkar stå högt på ungarnas presentlista i dag.
Men vart leder oss detta konsumtionssamhälle? Naturligtvis helt åt skogen. Naturvårdsverket har räknat ut att om vi ska ha ett hållbart samhälle måste konsumtionen sjunka till en fjärdedel om man talar om naturresurser. Deras rapport om hållbara konsumtionsmönster från 2015 talar mycket om frivillighet, konsumenternas makt och företagens egen vilja.
Men klarar vi verkligen av att ställa om av egen vilja? Nej, så länge pengar och vinning är det som styr måste det nog till handlingskraftiga politiker som kan styra med lagar. Ramaskriet när det gällde att ta mer betalt för plastkassarna la sig ganska snart och nu anser 59 procent av svenskarna att det var en bra reform.
I mitt huvud öppnades möjligheten för svenska entreprenörer att framställa den ultimata, miljövänliga flergångskassen. Nöden är som bekant uppfinningarnas moder. Dessutom, är det så himla svårt att ta med sig en kasse i bilen eller handväskan så får man väl betala de extra kronorna för plastkassen då. För dem som verkligen behöver kronorna till annat är nog att ta med sig en kasse i handväskan ett litet problem.