Demokratin måste försvaras

Det är tyvärr många i vår värld som lever i sammanhang långt från allt vad demokrati innebär.

Många regimer i världen vill inte tala om demokrati. Förutsättningarna för demokrati kan dock ändras över tid till både bättre och sämre. Demokratin måste hela tiden försvaras.

Efter murens fall såg vi en utveckling i många öststater mot ett demokratiskt styrelseskick. Flera länder har gått från enparti/kommuniststyre till demokrati. Tyvärr finns i dag trender i länder som Ungern och Polen där man går från demokrati till ledare som vill styra själva. Man styr mot nationalism, begränsar opposition, fri media etcetera.

Senaste veckorna har vi sett nyheterna från Belarus. Belarus är definitivt ingen demokrati utan har i 26 år styrts av Alexander Lukasjenko som president/diktator. Vid valet nu i augusti fick Lukasjenko officiellt cirka 80 procent av rösterna? Vi har i media sett stora demonstrationer och EU har utfärdat ett antal sanktioner mot Belarus eftersom valresultatet och Lukasjenko verkligen ifrågasätts.

Vi tänker oftast att demokratin i västvärlden är historiskt trygg och säker. Men i Europa är det inte så länge sedan det fanns diktaturer som i Spanien under Frankoregimen.

I USA pågår nu presidentvalskampanj. USA är ett demokratiskt land tycker vi, och förutsätter att allt går rätt till. I USA har presidenten mycket stora möjligheter att styra och ta egna beslut. Att USA:s förra president ifrågasätter den nuvarande presidenten är väl inte så konstigt. Men även vår förre statsminister säger att det är ett demokratiproblem om trenden fortsätter i USA.

Hur många svenskar tänker över huvud taget på vad demokrati är? Vi har inte haft krig på flera hundra år. Vi förutsätter att det bara fungerar här i Sverige.

Det finns de som tycker att Ungern och Polen är föredömen. De säger helt öppet att skulle de få makten så är det bara att lägga ned SVT. Hur många tidningar som skulle ifrågasättas kan vi fundera på.

Antalet politiker i Sverige minskar. På 60 år har antalet förtroendevalda minskat från cirka 200 000 till drygt 35 000 samtidigt som vår befolkning ökat. Idag styrs mycket av de som har politik som yrke. Bra eller dåligt?

Vi bör tala mer om demokrati oavsett om det är Belarus, USA eller vår egen kommun.

Anders Lycketeg Kretsordförande för Centerpartiet i Hallsberg

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil

Oacceptabelt vägval av Moderaterna

Centerpartiet och Moderaterna står varandra nära politiskt och Centerpartiet skulle gärna samarbeta med dem i en regering. Nu har Moderaterna valt en väg som är helt oacceptabel för mig, nämligen samarbete med Sverigedemokraterna.

Centerpartiet är ett öppet parti som kan samarbeta med samtliga partier i Sveriges riksdag utom V och SD. Jag ser hellre att Socialdemokraterna får bilda regering, än att ett främlingsfientligt parti antingen kommer till makten eller får vara med i en förhandling med en konservativ regering.

I Ulf Kristerssons almedalstal målar han upp ett mörker. Ett mörker av Sverige, som inte jag känner igen.

Kristersson motiverar sitt ställningstagande att samverka med SD genom att säga att ”man kan inte utesluta att prata med 25-30 procent av landets väljare, då göder man misstro och polarisering”. Jag skulle säga att just att trycka på mörkret, göder misstro och polarisering. Som politiker jobbar jag med att få det som inte är så bra, att bli bättre. Men att rikta ett helt tal mot hur mörkt Sverige upplevs, gör att ännu fler blir rädda.

Det är självklart att vi behöver sätta åt de gängkriminella. Det är självklart att vi behöver se över rättssystemet efter hur dagens kriminalitet ser ut. Det är självklart att människor ska känna sig trygga var de än befinner sig i vårt land. Och, det är självklart att människor som kommer hit ska få en god skolgång, bra utbildning för att kunna bidra till vårt välfärdssystem.

Där håller vi helt med varandra. Vi vill ge kraft till varje människa. Men jag vill ge dig som läser det här ett uppdrag; se dig omkring var du än är, försök att tänka bort media, tidningar och nyheterna på tv. Vad upplever du då?

Sverige består av så mycket bra, vi har en god företagskultur där små företag är motorn i vår ekonomi.

Vi har möjlighet att röra oss i skog och mark, genom allemansrätten på ett sätt som inte går någon annanstans i världen. Vi har en otroligt bra vård som vi får tillgång till, om inte gratis så för en liten summa. De människor som kommit till oss de senaste åren behövs här, för annars kommer vårt samhälle inte gå runt.

Jag önskar att både Moderaterna och Liberalerna tar sitt förnuft till fånga. Jag tror att vi kan få mycket bra gjort tillsammans, men mörkret i deras ögon behöver ljusas upp lite.

Linda Larsson (C) kommunalråd och distriktsordförande, Örebro

Helena Vilhelmsson

Då har vi åter en regering – samma som förut

För att vara mer exakt, vi har samma regering som förut. Den parlamentariska situationen är svår. Lika svår som efter valet 2018. Centerpartiet är ett liberalt, borgerligt parti som vill ha en borgerlig regering, men det ville inte väljarna. Mandaten räckte inte till. Moderaterna backade i riksdagsvalet, alla andra allianspartier ökade.

Sverigedemokraterna är inget borgerligt parti, därför kan vi inte göra oss beroende av dem för att styra landet. Sverige behöver inte begränsningar i yttrande- och tryckfrihet, vi behöver inte inskränkningar i kvinnors aborträtt, eller människors rätt att älska vem de vill. Det menar Sverigedemokraterna, och tillsammans med dessa vill nu också övriga allianspartier vandra. Det får dom göra utan Centerpartiet.

De partier som fällde regeringen hade ingen alternativ plan. Följden blev samma regering men utan krav på att genomföra många politiska förslag som alliansen drev. Vad har Moderaterna och Kristdemokraterna vunnit på detta?

För att undvika ett extraval valde Centerpartiet att tolerera en s-ledd regering som kommer regera i minoritet. En stor besvikelse är att statsministern inte utser en jordbruksminister. Det är en signal som förfärar. Avgörande processer för både äganderätt och jordbruk pågår inom EU kommande året. Näringsminister Baylan får mycket att göra…

Debatten om Centerpartiets tre krav för att släppa fram regeringen har varit högljudd. Kraven fanns med även i januariavtalet. Alltså har Miljöpartiet en gång redan ställt sig bakom dem. Därför är det för mig obegripligt att de nu använder den retorik de gör. Som gör att diskussionen slits isär och beskyllningarna haglar.

Vänsterpartiet förfäktade lögnen att ”tre miljoner hyresgäster” skulle få höjd hyra om en viss punkt i januariavtalet genomfördes. På samma sätt skriker nu Miljöpartiet att ”Centerpartiet slaktar skogen”. Då har följaktligen även Miljöpartiet tidigare gått med på att slakta skogen. Eller var aldrig tanken att genomföra förändringarna i äganderätten, strandskyddslagstiftning och arbetsrätten?

Förutsatt att alla partier röstar på politik som de själva driver, kommer vi inom ett år, se förslag på stärkt äganderätt och uppluckrat strandskydd. Det finns nämligen majoritet för det i riksdagen. Med eller utan Miljöpartiet.

Helena Vilhelmsson (C) Riksdagsledamot Örebro län

Demokratins grunder är inte odemokratiska

Jag har skrivit om demokrati tidigare. Förmånen vi har är att vid val få rösta på de partier och personer vi vill. Vart fjärde år får alla röstberättigade över 18 år välja till kommun, region och riksdag. Den friheten finns inte i alla länder.

Tyvärr är kunskapen låg hos många hur det sedan fungerar. I kommunfullmäktige, regionfullmäktige eller i riksdagen har alla valda personer möjlighet att yttra sig för att påverka beslut. Alla partier har mandat utifrån valresultat. I kommuner och regioner kan antalet variera. Exempelvis Hallsbergs kommun har 45, Region Örebro Län har 71 och Sveriges Riksdag har 349 mandat.

Ibland förs det felaktigt fram att demokratiskt valda inte får vara med att bestämma. Grunden är att i alla dessa beslutande organ har varje parti möjlighet att påverka och besluta utifrån sin storlek.

Sverige har många partier. Därför bildas oftast konstellationer för att kunna leda kommunen, regionen eller nationen. Ofta men inte alltid innebär den gruppen av partier att man tillsammans har majoritet i den beslutande församlingen. I kommuner och regioner varierar dessa konstellationer och går ofta utanför blockgränserna.

Nationellt är vi tyvärr fortfarande mycket låsta i de traditionella blocken. Det syns tydligt i nuvarande regeringskris. De två ”blockledarna” Stefan Löven och Ulf Kristersson är var för sig helt fixerade vid att skapa underlag för att få bli statsminister. Till det ena blocket vill Ulf Kristersson idag lägga till Sverigedemokraterna. Centerpartiet vill inte vara med i den konstellationen. Inför valet 2018 var alla allianspartier tydliga med att inte samarbeta med SD.

En del hävdar att det är odemokratiskt att ett parti med nästan 20 procent i valet inte får vara med och bestämma. De kanske inte vet bättre men Moderater som minns 2006 vill jag påminna. Den första alliansregeringen med Fredrik Reinfeldt som statsminister var en majoritetsregering. Det innebar att de fyra allianspartierna hade majoritet i Riksdagen. Socialdemokraternas 34,99 procent, Miljöpartiets 5,24 procent, Vänsterpartiets 5,85 procent hade ingen påverkan i de slutliga besluten. Var det odemokratiskt?

Med majoritetsregeringar kan oppositionspartier oavsett storlek bli nedröstade i besluten.

Anders Lycketeg Kretsordförande för Centerpartiet i Hallsberg

Sverige skulle må bättre utan stelt blocktänk

Så står det klart. Det blir talmansrundor för att lösa regeringskrisen. Först ut var statsministern för ett samtal med talmannen. Statsministern deklarerade att han var redo att åter bilda regering om förtroendet gavs honom, men klargjorde samtidigt att om regeringen inte får igenom en budget i riksdagen under hösten så avgår han. Regeringskrisen trappas därmed upp…

Krisen utlöstes genom aningslöst agerande av V. Genom att hota med misstroendevotum triggades SD att springa före, och M och KD hakade glatt på i omröstningen.

Att sedan de självdestruktiva L raskt dödförklarade Januariavtalet gjorde inte saken bättre. Detta avtal visade hur man kan föra politik i ett komplicerat läge där inga på förhand självklara majoriteter finns. Ödets ironi är att L nu lämnat det avtal i vilket partiet lyckades med bedriften att få värnskatten avskaffad, något som de flesta bedömare slutat tro skulle kunna ske.

Sverige mår bäst av samarbete i det politiska mittfältet. C har historiskt varit och är alltjämt ett samarbetsparti. Beroende på hur svenska folket genom allmänna val sätter samman riksdagen ska vi söka inflytande genom samarbete med andra demokratiskt sinnade partier. Lyckas inte det, är naturligtvis ett alternativ att gå i ren opposition.

Den öppenhet som M, KD och numera även L visar för samverkan med SD är klandervärd. SD representerar en nationalkonservativ strömning som utgör ett hot mot demokratin. Annie Lööfs gränshållning till ytterkantspartierna är föredömlig.

Min övertygelse är att Sverige skulle må bättre av mindre blockpolitik – att partierna fullt ut går till val på egna program. I vårt grannland Finland fungerar det så att den ena regeringen är inte den andra lik. Regering bildas utifrån de olika partiernas valresultat utan det stela blocktänk som många fortfarande har i Sverige.

Slutligen något helt annat – men ändå inte: I Region Örebro län tog vi nyligen budget för 2022. Ett resultat av samverkan på det politiska mittfältet (C, S, KD). En budget för mer nära vård, återstart för näringslivet, cirkulär och grön ekonomi och stärkt kulturliv.

Torbjörn Ahlin (C), regionråd

Helena Vilhelmsson

Klubban har fallit vem ska nu styra Sverige?

Klubban har fallit. Sveriges riksdag har riktat ett misstroende mot regeringen och statsministern. En regeringskris står för dörren, när vi borde lägga all kraft åt att få Sverige på fötter ekonomiskt, efter pandemin. Nya talmansrundor eller extraval blir resultatet.

Demokratin i Sverige firar jubileum. Under hundra år har vi byggt upp en stabil konstitution som tål kriser. Det har vi sett bevis på flera gånger denna mandatperiod.

Först tog det 129 dagar att bilda regering efter valet 2018. Dagarna rullade på som vanligt, folk i allmänhet märkte ingen större skillnad. I andra länder med en mer skör konstitution, hade risken för oroligheter varit stor.

Sen kom pandemin och hela samhället tvingades ställa om. Så även riksdagen. Vår konstitution klarade också det. Utskottsmöten och arbetsmöten digitalt samt en minimerad riksdag på 55 personer är överenskommet mellan riksdagspartierna.  

S/Mp regeringen har många brister. Det är jag den första att skriva under på. Vi valde ändå att samverka med regeringen, efter att vi lyckades förhandla fram Januariavtalet med många viktiga, liberala reformer. Äganderättsfrågan, artskydd och strandskydd är viktiga punkter, inte minst för landsbygden, frågor som nu pausas.

Att kunna rikta misstroendevotum mot en enskild minister eller statsministern finns fastslaget i regeringsformen för skydda demokratin. Möjligheten finns INTE till för att användas som ett politiskt slagträ av oppositionen. Är man inte nöjd med den politik som drivs, får man arbeta som vanligt med motioner och kampanjer, i riksdagen likväl som på hemmaplan. Om det lyckas, vinner man gehör för sin politik nästa val. Om inte, ja då får man försöka på nytt, inte begära misstroendevotum…

Jag menar att V och Sd missbrukar det konstitutionella instrumentet misstroendevotum, genom att använda det just som ett partipolitiskt slagträ. Ivrigt påhejade av M och Kd, som egentligen tycker sakförslaget är bra.

Oaktat vad var och en tycker om just fri hyressättning i nyproduktion, så var det en del i Januariavtalet som helhet. En enskild fråga kan inte ryckas ur ett avtal. Nu har regeringen fallit, Januariavtalet likaså. Det får vi stå ut med, men jag önskar att vi handskas mer varsamt med de demokratiska rättigheter vi har.

Helena Vilhelmsson (C) Riksdagsledamot Örebro län