DETTA ÄR EN DEBATTARTIKEL
Jag är mamma till två barn som i dag går på Ljusfalls Friskola i Ljusfallshammar. Jag vill berätta om vår situation och påminna föräldrar om det fria skolvalet.
Vi märkte att vår äldsta dotter låg ovanligt tidigt i utvecklingen. Vi började utmana henne och i fyra årsåldern älskade hon att skriva och räkna. I dialoger med BVC pratade vi i banor om särbegåvning. Hon var ganska intensiv och bytte snabbt aktiviteter. Programmering, teknik och experiment blev hennes intressen.
När hon började förskoleklass märkte vi dock snabbt en personlighetsförändring. Hon började jämföra sig, hitta på dumheter, vandra i klassrummet och framförallt låtsas att inte förstå eller vara på den nivån hon egentligen var.
Hon skådespelade för att passa in. Efter att i en termin försöka bryta detta mönster och dessutom se en taggad och skolnyfiken unge sakta men säkert få tyngre och trötta steg till skolan stod vi inte ut mer. Ska hon redan vara skoltrött? Hon behövde utmanas, på alla plan och i alla kunskapsområden. Vi bestämde oss för att prova byta skola.
Hennes kommentar efter besöket på nya skolan var: ”Mamma, tack! Vad intressanta saker de lär sig här. Här verkar det ju till och med som att det kan bli lite svårt, vad spännande”. I dag går hon i en integrerad klass för åk 1-3. Där får hon möjlighet att läsa material för de högre årskurserna, vilket hon trivs bra med. Äntligen blir hon bemött på sin egen nivå. Vi har en tjej som åter hungrar efter kunskap och kommer hem glad.
Min andra dotter har både autism och särbegåvning och har ett större problem med de sociala koderna. Dessutom misstänker vi högsensibilitet vilket gör att hon är extra känslig från allt vad gäller intryck, ljud, dofter och känslor.
Vi har under många år arbetat med olika tekniker för att hon själv ska hitta vad som fungerar för henne, hur hon reagerar, rutiner, hur hon ska kunna hantera de sociala koderna och framförallt hur hon ska kunna tackla omvärlden som tyvärr många gånger har pekat ut henne som annorlunda på ett negativt sätt. Frågan var given; hur ska hon klara skolan?
Jag själv är lärare och har yrkeserfarenhet av olika individer så jag visste att med bra personal, lugn miljö och med tajt samarbete med oss i hemmet så ska det nog fungera. Då min dotter har svårt för förändring visste jag också att nya skolor, nya vuxna, olika inlärningsmetoder och nya rutiner kommer bli en utmaning. Men steget nu var att få en bra och trygg start. Vi fick en inbjudan till en klass med över 30 elever, något vi insåg att vår dotter inte skulle fixa.
Vi besökte då en friskola. Min dotter var först jätterädd för att barnen där skulle reta henne. Hon fick bland annat en utmanande teknikuppgift under besöksdagen vilket fick henne på andra tankar. Och på lunchrasten händer det. Jag stannar kvar en stund och pratar med rektorn och en jämnårig elev visar min dotter skolgården.Hennes kommentar efter besöket var: ”Vet du mamma. Först var jag jätterädd men sen så bara plötsligt lekte vi jättekul och sen var rasten slut. Jag glömde bort att vara rädd.”Nu bara kändes allt så rätt. För första gången så kände jag mig trygg kring skolvalet och skolstarten för min dotter som så länge bekymrat mig. Båda barnen får nu den utmaning och den hjälp just de som personer behöver.
Jag kan inget annat än säga tack Sverige för det fria skolvalet. Och tack Ljusfalls Friskola för att ni tar hand om mina barn så bra.
Så alla föräldrar, glöm inte bort det fria skolvalet. Bara för att ni blir tilldelade en plats på en skola så kanske inte den är den rätta för just ditt barn.
Erika Malmvind, mamma.