Efter många års kritik från svenska folket över statens ihärdiga och ansvarslösa nedläggningar av olika servicekontor på landsbygden fick vi 2008 äntligen ett förslag i motsatt riktning. Idéskissen från enmansutredaren Lars Högdahl var att bygga upp lokala servicekontor i varje kommun. Tanken var att flera myndigheter skulle samsas i en gemensam lokal samt stimulera kommunerna att komplettera med viktig lokal service.
Varje centralort i kommunerna skulle ha samma basservice från exempelvis Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Kommunen kunde erbjuda exempelvis service kring förskoleplatser och boende för äldre medborgare. Tillsammans kunde man utveckla servicen i fråga om uppgifter, personalens kompetens, öppethållande med mera och erbjuda för trakten specifika tjänster inom bland annat turismsektorn.
Om kommunen hade en stor yta och spridde befolkning var förslaget att inrätta servicepunkter i mindre orter kring en livsmedelsaffär, ett bibliotek eller en drivmedelsmack. Så långt var allt mycket uppskattat. Samtliga kommuner och landsbygdens ideella organisationer applåderade förslagen.
En sådan enighet om önskade lösningar var unik. Sedan hände obegripliga saker, mest i det fördolda.
Tre stora statliga verk med Arbetsförmedlingen i spetsen bestämde sig för att protestera. De ville ha färre kontor i mindre än hälften av kommunerna och byggde upp en alternativ modell i några orter innan regering och Riksdag var klara för beslut i servicefrågan. De övertalade ansvarig minister att lägga ned kommunernas önskeprojekt och vi fick så småningom en modell för statliga servicekontor vilka enbart innehöll statliga ärenden.
Nu håller dock även dessa kontor på att kraftigt reduceras i antal. Under 2025 beräknas cirka 35 kontor av totalt 148 (antal år 2024) försvinna. Orsak – betydligt mindre anslag från sittande regering. Det är främst kontor i mellanstora tätorter som nu läggs ned men även i orter som Ludvika i Dalarna. Kommunen är föremål för en stor industriell expansion och har ett stort behov av utländsk och inhemsk arbetskraft. Att lägga ned just här känns mindre begåvat.
Slutsats: Staten struntar som vanligt i lokala behov av viktig service utanför storstäderna!