Lästips:
Genom livet hamnar många av oss i situationer då vi har behov av juridisk hjälp. Det kan exempelvis handla om en arvstvist, en skilsmässouppgörelse eller en tvist med en hantverkare. Att i sådana situationer få hjälp av juridisk expertis är ofta helt avgörande för att vi ska kunna hävda vår rätt.
FN har ett hållbarhetsmål om att ”säkerställa lika tillgång till rättvisa för alla”. Det är lätt att tro att målet i hög grad redan är uppfyllt i ett demokratiskt välfärdsland som Sverige – men så är det inte. Skälet är att många svenskar saknar ekonomiska resurser att anlita en jurist eller betala rättegångskostnader.
Viss ersättning för ombuds- och rättegångskostnader kan man ofta få genom rättsskyddet i sin hemförsäkring, men stödet är begränsat och tyvärr saknar också ungefär 400 000 svenskar en hemförsäkring.
För de som inte kan utnyttja rättsskyddet i hemförsäkringen finns möjlighet att få rättshjälp från staten enligt rättshjälpslagen. Lagen är tänkt att utgöra ett skyddsnät för de som inte har råd att tillvarata sin rätt, men den är nu så föråldrad att den inte längre kan anses uppfylla sitt ursprungliga syfte.
Enligt bestämmelser från 1999 kan man inte få rättshjälp om man har en årsinkomst som är högre än 260 000 kronor. På 25 år har ingen förändring skett när det gäller inkomsttaket, trots att den svenska medellönen under samma period har ökat med 106 procent och vi har haft en inflation på 61 procent.
Inkomsttaket på 260 000 kronor per år motsvarar 21 667 kronor i månaden. Det kan jämföras med att den yrkeskategori som enligt SCB i dag har den lägsta lönen i Sverige har en genomsnittlig månadslön på 23 400 kronor.
”Det är en självklarhet att alla människor är lika inför lagen och ska ha lika tillgång till rättvisa”. Så sade justitieminister Gunnar Strömmer i riksdagen den 30 oktober 2024.
Om ministern menar allvar så måste regeringen nu reformera rättshjälpslagen. Här är ett förslag på hur det kan göras.
Gränsen för att få rättshjälp bör knytas till ett fastställt antal prisbasbelopp, så att gränsen automatiskt anpassas efter inflation och förändrade levnadskostnader. Prisbasbeloppet kan med fördel fastställas så att åtminstone 80 procent av befolkningen har möjlighet att få rättskydd, vilket var den täckningsgrad som föreslogs i utredningen Rättvisans pris från 2014.
Att reformera rättshjälpslagen på det sättet skulle minska risken att någon hamnar i en rättslig tvist utan att ha råd med juridisk representation. Att invånare i Örebro län ska kunna hävda sin rätt får inte vara en plånboksfråga.