Oron ökar bland svenska yrkesfiskare. De negativa rapporterna haglar. Man kan undra om svenska politiker vill ha svenskfångad fisk? Svenska yrkesfiskare är idag en av landets mest utsatta yrkesgrupper. Läget är katastrofalt och behovet av positiva nyheter är enormt.
Jag bedriver fiske med passiva redskap i Mälaren och ser problem med bestånden. Orsaken enligt mitt sätt att se på saken är skarven. Stora skarvkolonier dammsuger sjöarnas fiskbestånd utan att något görs åt saken. På samma sätt är sälen ett problem längs kusterna. Det är inte något trålfiskes fel att det inte finns fisk i Mälaren, för där trålas det inte!
Jag ser med stor oro på förhållandet att ingenting görs åt skarv- och sälproblemen. Alla i verkligheten vet att skarv och säl innebär mindre, mycket mindre fisk. Skarv och säl äter nämligen fisk, stora kvantiteter för att inte säga enorma kvantiteter fisk.
Genomsnittsåldern bland svenska fiskare är hög, för hög, och åtgärder för att säkerställa en ny generation yrkesfiskare behövs verkligen.
Yrkesfisket förser befolkningen med fisk och i en krissituation skulle fisket likt under andra världskriget kunna förse hela befolkningen med mat. Det finns kanske behov av att säkerställa att denna möjlighet till försörjning finns kvar?
Fisket skulle kunna bidra till att höja landets självförsörjningsgrad, eller är det meningen att all fisk ska importeras?
Som ung yrkesfiskare möts jag av motstånd överallt – synsättet måste förändras, jag är en livsmedelsproducent som bidrar till samhället och är inte någon belastning.
Yrkesfiskare Alexander Vidlund 31 år