Ideella organisationers engagemang är beundransvärt och viktigt och fyller en stor funktion i vårt samhälle.
Det är här våra barn kan lära sig olika sporter, våra äldre kan söka gemenskap för att motverka ensamhet och det verkar finnas en förening eller organisation oavsett vilket intresse du har.
Men det finns några orosmoln på himlen, flera organisationer vittnar om sjunkande medlemstal och svårt att hitta medlemmar som vill engagera i styrelsearbete eller som tränare, till exempel.
Ekonomin är såklart alltid en faktor när vi pratar om ideella organisationer som i sin hela princip ska drivas av ideella krafter och inte syfta till att gå med vinst.
Men pengar behövs oavsett och hur löser man det då? Jo genom medlemsavgifter såklart. Men vill vi betala hur mycket som helst för att vara en del av en gemenskap?
Det kan idag vara väldigt krångligt för en privatperson att skänka en gåva till en ideell organisation, vissa organisationer får dra av det i deklarationen men vissa får det inte. Onödigt krångligt tycker jag.
Samt att det borde väl vara upp till varje individ om man vill skänka bort sina pengar till något man tycker är bra utan att staten måste ta skatt på precis allting.
Vad är då lösningen? Det kanske kan vara att ge fler föreningar och organisationer möjligheten att utveckla sin verksamhet? Om en ideell organisation skulle kunna ha möjligheten att starta nattdagis eller varför inte daglig verksamhet för äldre?
Ja då är vi nog något på spåren, på så sätt kan man locka till sig fler medlemmar då det såklart blir mer attraktivt att vara delaktig och vi kan också komplettera det offentliga med större valfrihet och stävja vissa samhällsproblem som ensamhet bland annat.
Vi måste ge den ideella sektorn möjlighet att locka till sig fler medlemmar och engagerade och även klara ekonomin.
Offentliga bidrag är inte lösningen på detta utan mindre regelkrångel, mer flexibilitet och möjlighet till utveckling är vägen framåt.