Lästips:
Ända sedan barnsben har jag hört diskussionerna om att det blir allt svårare för bönderna. I vår släkt blev det väldigt uppenbart när mina farbröder i slutet på 90-talet sålde av mjölkkorna då förtjänsten blivit för dålig.
Lantbrukarna hade sett det komma under en längre tid. Men eftersom urbaniseringen ökade och fler och fler inte hade insikt i ursprung och historia kring försörjning och mat, samt att de förtroendevalda som kämpade med frågan inte fick gehör, så gav det relativt snabba effekter. Enligt LRF låg den svenska självförsörjningsgraden i början av 90-talet på 75 procent, idag är den nere på 50 procent.
För ett par år sedan kom en folder hem i brevlådan som hette ”Om krisen eller kriget kommer”. Det var den första signalen på många år om att något faktiskt kan hända. Jag som är född på 80-talet hade bara sett krig på avstånd genom tv:n från Iran, Irak och Kuwait eller tomma hyllor i livsmedelsbutikerna från något kommunistiskt styrt land i Östeuropa. Men i Sverige har vi inte varit med om något liknande på många årtionden.
Nu står vi inför faktum att krisen är här, ett virus sprider sig till oss utan att vi riktigt har kontrollen. I Sverige har vi restriktioner som i det stora hela handlar om att alla behöver ta sitt ansvar och att hålla sig på avstånd från varandra för att inte råka smitta eller bli smittad av någon.
I andra länder är restriktionerna betydligt större. Då är också osäkerheten kring import och export större och vi har plötsligt blivit varse om att vi faktiskt inte kan försörja oss själva inom landets gränser under en längre tid ifall de internationella systemen inte längre fungerar.
Frågan om självförsörjning har äntligen kommit upp på dagordningen igen. Grannar, släkt och vänner pratar om det och kommuner, regioner och staten har uppe frågan på borden igen. Då ställer jag mig frågan; varför behöver vi en kris för att alla ska förstå betydelsen av moder jord och dess brukare? Inte bara förståelse, utan även förmågan att själva producera mat, och dessutom öka den förmågan?
Det vi ser nu är något vi borde förstått tidigare, även utanför kristider. För ska vi vara beredda ifall krisen eller kriget kommer, vilket vi har sett kan ske fort, så gäller det att ha beredskap även i goda tider.
Linda Larsson, kommunfullmäktige Örebro