Lästips:
Alla verkar vara överens. Tidiga insatser är grejen, säger i stort sett alla. Med ”tidiga och samordnade insatser menas att barn och unga ska få stöd i ett tidigt skede av en ogynnsam utveckling. För det krävs en förbättrad och utvecklad samverkan mellan skola, hälso- och sjukvård och socialtjänst”, står på skolverkets hemsida.
När är då tidiga insatser? Är det när barnet går i förskolan eller i skolan?
Jag har under mina år som lärare på högstadiet sett elever som i tonåren uppvisar en så kallad ogynnsam utveckling. I tonåren handlar det ofta om ett fullt utvecklat trauma. Oftast beror det inte på barnet själv, utan på att de genom barndomen olyckligt nog fått uppleva trauman i hemmet.
Tidiga insatser på högstadiet är för sent. Då är de flesta av de barn som uppvisat tecken på ogynnsam utveckling redan infångade av de gäng som distribuerar narkotika på olika sätt, eller som krigar mot varandra.
Ogynnsam utveckling går att se ganska tidigt i förskoleåldern. Det kan yttra sig genom tystnad, som ledsamhet men ofta blir dessa barn utåtagerande. Det här påverkar alla i dess närhet, barn som vuxna i de sammanhang de finns. Som förskola och kommun kan man inte och ska inte blunda för detta. Självklart handlar om det en helhetssyn för familjens bästa men sedan ett år tillbaka är barnkonventionen lag.
Om barnkonventionen eller föräldrabalken står högst, därom tvista de lärde. Bedömningen måste också ske från fall till fall. Jag vill ändå lyfta att kommuner med socialtjänsten i fokus behöver ta sitt ansvar. Att förskolan och hemmen ska behöva stå i ovisshet och anmälan på anmälan ska skickas in för att sedan läggas ner, är inte att ta ansvar.
Vi kan inte längre stå och titta på, utan behöver agera. Barn ska få vara barn, känna sig trygga, ha någon som leker med dom, lagar mat åt dom, läser böcker för dom så att de kan sova gott om natten. Ibland räcker inte föräldrarna till, då behövs stöd i hemmet eller att barnet under en period bor hos en annan familj.
Föräldrar och familjer behöver och ska få hjälp och stöd, men barn som kan räddas ska räddas. Och det måste ske redan i förskoleåldern, eftersom alltför många barn går förlorade om man väntar för länge.
Linda Larsson (C) kommunalråd och distriktsordförande Örebro