Det talas ofta om en kris i den offentliga sektorn. Kommuner och regioner varnar för nedskärningar och kräver ökade statsbidrag. Men problemet är inte brist på pengar, utan hur pengarna används.
Kommunsektorn har faktiskt aldrig haft så stora resurser som i dag. Skatter, statsbidrag och avgifter har vuxit snabbare än svensk ekonomi i stort. Problemet är att kostnaderna har ökat betydligt mer än vad som kan förklaras av priser, löner och befolkning.
De senaste tio åren har kommunernas och regionernas kostnader stigit med 60 procent. Om de i stället vuxit med befolkning och prisutveckling hade ökningen stannat vid 37 procent. Den skillnaden, motsvarande 83 miljarder kronor per år, är lika stor som hela primärvårdens budget. Tar man hänsyn till att ny, bra medicinteknik inom vården drivit upp kostnaderna, så minskar det oförklarade kostnadsgapet något, men bara till 65 miljarder kronor.
Samtidigt har den genomsnittliga kommunalskatten ökat från 30,3 till 32,4 procent sedan år 2000. Fortsätter trenden kommer många svenskar att betala över 40 procent i kommunalskatt inom några mandatperioder. En sådan utveckling riskerar att dämpa viljan att arbeta, utbilda sig och driva företag.
Ändå upprepas mantrat att välfärden är underfinansierad. I själva verket har landets kommuner och regioner tillsammans gått med överskott på omkring 300 miljarder kronor under det senaste decenniet, enligt Svenskt näringslivs rapport ”Medborgarnas växande nota” (2025). Soliditeten, den långsiktiga betalningsförmågan, är nu så stark att många kommuner snarare riskerar att bli överfinansierade.
Det krävs en riktningsförändring med fokus på högre effektivitet i verksamheterna och bättre hushållning med skattebetalarnas pengar. Det handlar inte om att springa fortare. Det handlar om bättre styrning, organisation och konkurrensutsättning. Om ökad kostnadskontroll, effektivare arbetsmetoder och att lära sig av kommuner med hög kvalitet till låga kostnader. Om den genomsnittliga kommunen skulle bli lika effektiv som den mest effektiva kommunen skulle den kunna minska sina resursinsatser med omkring 28 procent.
Även rikspolitiken kan bidra till en effektivare kommunsektor genom införande av skattebroms, effektivitets- och tillväxtbonusar, ett minskat antal riktade statsbidrag med tydligare krav på motprestation samt ett obligatorium avseende sparande i resultatreserver. Genom reformerade styrsystem och ökad konkurrens, transparens och resurseffektivitet kan vi få mer välfärd för samma pengar och samtidigt låta medborgarna behålla en större del av sin inkomst.
Det är genom kloka beslut och god förvaltning som framtidens välfärd bör utvecklas, inte genom höjda skatter och statsbidrag.