Kristdemokraterna har alltid värnat landsbygden och ser det som självklart att politiska beslut ska leda till faktiska förbättringar för de som bor och verkar utanför stadskärnan. Mer än 25 000 av Örebro kommuns 160 000 invånare finns på landsbygden, tillsammans med 14 skolor, tre äldreboenden och fyra bibliotek. Landsbygden är en livsviktig del av Örebro kommun, inte minst på grund av livsmedelsförsörjningen. Därför har vi med stort intresse granskat den verksamhetsplan för Landsbygdsdelegationen som lades fram för Kommunstyrelsen i december 2024.
Sedan mandatperioden 2023–2026 har landsbygdsfrågorna i Örebro kommun hanterats slappt av denna delegation under Kommunstyrelsen, till skillnad från tidigare då det fanns en egen Landsbygdsnämnd. Frågan är nu om delegationen verkligen skapar ett större värde för landsbygden och dess invånare? Vi Kristdemokraterna finner att så inte är fallet.
Vad gör egentligen Landsbygdsdelegationen för nytta och är den värd de skattepengar den kostar? Vi ställde frågan vid kommunfullmäktige i februari till Jimmy Nordengren (C), eftersom Centerpartiet innehar ordförandeposten i delegationen. Vår analys, efter svaren, är att det inte hänt särskilt mycket. Anna Hedström (S) sa exempelvis under debatten att vi måste låta arbetet sätta sig, och att det kan ta en hel mandatperiod för delegationen att ”sätta vad man ska göra”. Visst är det så att det kan ta tid att hitta arbetssätt, men är det rimligt att vi har politiker som sitter på möten för Örebroarnas skattepengar under två år, utan att veta vad deras uppdrag egentligen är? Där de själva måste komma på vad de ska sysselsätta sig med under en hel mandatperiod? Självklart inte!
Att driva en politisk delegation med representanter från samtliga partier i Kommunstyrelsen innebär administrativa kostnader. För att det ska vara motiverat måste delegationen generera konkret nytta för Örebros landsbygd. Om dess arbete inte leder till tydliga resultat, bör vi fundera på om resurserna kan användas på ett annat, bättre sätt.
Vi Kristdemokrater tror att det finns andra sätt att stödja landsbygden. Vi tror att riktade satsningar på exempelvis byalag, service, företagsklimat, föreningsliv och dialogmöten för utveckling i orten, skulle kunna ge mer påtagliga resultat än en delegation vars verksamhet än så länge framstår som vag, och som ännu försöker hitta sitt syfte.
Det handlar i slutändan om respekt för skattebetalarnas pengar och för alla de invånare som förtjänar en levande och utvecklande landsbygd.