Det blev ett känslosamt återseende när Sergiy Vyvdyuk kom till Stadsmissionens matcentral. I januari stannade nämligen hans hjärta i butiken. Tack vare snabbt ingripande från personalen är Sergiy vid liv idag och hemma igen från sjukhuset.
För snart tre år sedan kom Sergiy Vyvdyuk till Sverige efter krigsutbrottet i Ukraina. Han bodde i Maripol-området nära den ryska gränsen, som drabbats hårt av kriget.
För att få ihop vardagen får Sergiy som många andra ukrainska flyktingar i utsatthet sin mat från Stadsmissionens matcentral. Det var när han var i butiken för att handla den 29 januari som dramat utspelade sig.
Malin Toftgård arbetar i butiken och såg att Sergiy inte mådde bra. Han höll en hand under bröstkorgen och visade med andra handen att det var ”så där” med honom. Malin ser hur Sergiy plötsligt rasar ihop. Hon är snabbt framme och fångar upp honom i sin famn så att han inte ska slå sig. Samtidigt ropar hon efter kollegor och tillsammans påbörjar de hjärt– och lungräddning.
Under en stund var Sergiys puls borta, men kom tillbaka tack vare att Febe Stenson, Stadsmissions direktor, och utbildad sjuksköterska påbörjade kompressioner tillsammans med Malin Toftgård som i grunden är undersköterska.
– Vi har tänkt så mycket på dig, säger Malin Toftgård med tårar i ögonen när Sergiy nyligen var i butiken för att träffa sina livräddare och tacka dem för insatsen.
– Jag kommer att vara er evigt tacksamma. Hela min familj vill säga ett stort tack till er, säger han.
Vad som orsakade hjärtstoppet vet läkarna ännu inte. Sergiy fick stanna en vecka på sjukhuset och han fortsätter att gå på kontroller för att få klarhet i vad problemet är.
För ett och ett halvt år sedan gick all personal på Stadsmissionen utbildning i Hjärt- och lungräddning. I mars är det dags igen att förnya kunskaperna.
– Det känns jätteviktigt. Jag upplever att jag hade stor nytta av HLR-utbildningen, säger Lisa Karlsson som var med och höll kontakten med 112 under de dramatiska minuterna.
Sergiy känner sig trygg att komma till Matcentralen igen – han vet att han är i goda händer här.
– Tänk om det hade hänt någon annanstans, då hade jag kanske inte fått hjälp, säger han.