I förra veckans ledare ställde jag en fråga om SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) har någon framtid med anledning av styrelsens negativa ställningstagande till en mer rättvis skatteutjämning mellan kommunerna. Utan ett utjämningssystem skulle landsbygdens kommuner inte kunna erbjuda en fungerande välfärd för sina medborgare. Samtidigt är denna utjämning till stor del en ersättning för landsbygdsregionernas stora resursstöd till utbyggnaden av städerna under hela 1900-talet.
När det gäller SKR:s ställning som lobbyorganisation för landets kommuner finns flera principiellt viktiga frågor som behöver hållbara och rimliga svar. Kan Dorotea, som landets minsta kommun (cirka 2 300 invånare), fungera väl ihop med Stockholm med nästan 990 000 invånare? Hur skall regering och Riksdag värdera SKR:s förslag där landsbygdsperspektiven knappt är synliga? Vad händer med organisationen när städerna i speciellt södra Sverige blir ännu större? Hur många av de cirka 440 anställda i Stockholm har erfarenheter av landsbygdens verklighet?
Det är svårt att se självklara lösningar på ovanstående svåra frågor. En väg att gå vore att göra om SKR:s styrelse som idag består av 21 ledamöter varav endast två personer från landets stora majoritet av små landsbygdskommuner. Ett förslag är att ge små kommuner 10 styrelseplatser, storkommunerna 10 med en gemensamt vald ordförande. En annan modell skulle kunna vara att reservera 5 platser till små kommuner där övriga väljs traditionellt. En större styrelse skulle kunna öka antalet företrädarna från småkommunerna ytterligare.
Riksdagen skulle kunna skapa ett särskilt kommunutskott där man skaffar sig djupa kunskaper om Sverige utanför storstäderna. Detta kan medverka till att Riksdagen alltid kan analysera hur olika förslag påverkar skilda typer av kommuner. Ökade kunskaper kan man aldrig vara utan.
Ett sista alternativ – om man helt misslyckas med att skapa en hållbar kommunorganisation för framtiden – vore onekligen att bryta upp SKR i de tidigare alternativen – en landsortsorganisation, en förening för stora tätortskommuner och en sammanslutning för regioner. Till denna modells skeptiker vill jag säga – ta då fram det överlägsna alternativet!