I min förra krönika nämnde jag den mexikanska konstnärinnan Frida Kahlo som på sjukbädden för sisådär 70 år sedan fick en dödskalle i socker prydd med hennes namn. Jag hade förmånen att få besöka Fridas hem (numera museum) i Mexico City alldeles nyligen och är ännu uppfylld av upplevelsen.
Mexikanarna är verkligen stolta över sin Frida. Har vi i Sverige någonsin hyllat en kvinnlig konstnär på samma kärleksfulla vis? Elsa Beskow, föreslår en väninna. Ja, det är kanske jämförbart? Hon gick ju hem i stugorna. Frida har dock blivit en förebild också inom feministrörelsen eftersom hon utmanade könsroller och stereotyper.
Frida föddes i Mexiko 1907. Pappan var tysk fotograf och mamman mexikanska. Hon drabbades av polio som barn, och uppmuntrades av sin far att sporta för att bli stark. Det var ovanligt bland flickor och kanske påverkade detta hennes oräddhet senare i livet.
Frida var en toppstudent och inledde läkarstudier som 15-åring. Några år senare krockade bussen hon färdades i med en spårvagn och en järnstång borrade sig igenom hennes rygg och ut i underlivet. Hon fick bestående skador och genomgick många operationer.
Frida fick aldrig några barn, vilket hon skildrat i starka målningar. Mest känd är hon för sina självporträtt, till en början målade i sjuksängen med hjälp av en spegel i sängtaket. Hon var stolt över sina sammanväxta ögonbryn och målade dem likt svalvingar.
Hon gifte sig med Mexikos främste målare, Diego Rivera. De möttes först då han skulle utsmycka en skolaula. Frida smög på honom, norpade hans matsäck och såpade den väldiga stentrappan som ett busstreck. Det blev dock inte Diego som åkte på ändan utför, utan istället en professor. I en biografi av Hayden Herrera beskrivs många av hyssen.
Frida och Diegos förhållande var stormigt med passionerad kärlek, otrohet och gräl. De skilde sig och gifte sedan sig igen. Det sägs att hon hade en affär med Picasso, Marlene Dietrich och också Stalins kritiker Trotskij, som flytt till parets hem. En lejd mördare med isyxa klöv senare Trotskijs skalle. Det var minst sagt mycket dramatik i parets liv.
Det finns många brev och dagböcker bevarade, så Fridas rappa citat lever vidare. Gringos (amerikaner) var ”tråkiga och såg ut som obakade bullar”. Hon beskriver två stora olyckor i sitt liv: ”en var med spårvagnen. Den andre var Diego”.
I tider då många dolde sitt ursprung, klädde hon sig i traditionella dräkter och fick därför stor uppmärksamhet. Men också maken var färgstark och gick sin egen väg. Ett exempel är då Diego Rivera fick i uppdrag att måla en fresk i Rockefeller Center. När målningen skulle visas upp för allmänheten uppdagades att han smugit in ett porträtt av Lenin i ena kanten. Det blev bråk, men Diego vägrade ändra. Det slutade med att Rockefeller lät hacka bort hela den påkostade väggmålningen.
Frida opererades många gånger och tvingades amputera ett ben. Mot slutet fick hon dock uppleva sin första stora utställning i Mexiko. Hon var förstås medelpunkt, och deltog liggande i en säng där hon rökte och drack mängder med tequila.