Världsfreden börjar hemma

”Världsfreden börjar hemma” läste jag och tyckte det var klokt sagt. Och tänkte naturligtvis vidare på detta. Håller jag sams med grannen och är trevlig mot kollegerna på jobbet? Borde jag i större grad vända andra kinden till? Gör jag vad jag kan för att hjälpa människor som inte har det lika bra som jag?

Som alla svåra frågor finns inga lätta svar. Men – ingen kan väl på riktigt tro att det är vi som bor i Tallåsen, Rönneshytta och Kåfalla som ska rädda världsfreden. I så gott som alla länder i världen väljer vi folk som ska göra det vi inte kan hemma i stugorna, nämligen att ta de större övergripande besluten. Det är de som ska vara de goda förebilderna. De ska hålla sams i fullmäktige i stad, region och riksdag och ta beslut som är bäst för alla. De ska träffas i världssammanhang och fatta bra beslut inför framtiden.

I bakhuvudet har jag det jag såg på tv igår – att politiker i konspirationernas hemland USA (på Trumpsidan naturligtvis) börjat säga att stormar och orkaner som drabbar USA är demokraternas fel. De kan nämligen styra vädret och styr då illvilligt ovädren till områden där det bor flest republikaner. Där någonstans tappar jag tron på mänskligheten – återigen. Vad är det för knäppskallar som blir valda till höga politiska poster?

Det är ju visserligen vi som väljer vilka som ska få bestämma över oss. Men nog kan man förvänta sig att de som blir valda åtminstone klara av att ställa en fråga till Google innan de uttalar sig. Där kan man tydligt och enkelt läsa att all vetenskap säger att det är omöjligt att styra vädret. I vissa delar av världen manipulerar man vädret genom att förvandla hagel till regn eftersom hagel förstör jordbruket, men det kan enbart fungera ytterst lokalt.

Vi som bor i Vretstorp, Spannarboda och Lännäs kan inte heller rädda klimatet genom att sopsortera. Men vi kan faktiskt dra ett strå till stacken. Och om vi nu, genom att ha ett EU-samarbete, kan förbättra miljön i haven och på stränderna runt Medelhavet genom att i hela EU bestämma att korkarna ska sitta kvar på plastflaskan, så kan vi gott stå ut med det och lära oss dricka ur flaskan trots att korken hänger kvar.

Vi har också, genom att plastpåsarna plötsligt kostade pengar, lärt oss att ta med kassar till affären. Huruvida det var de allra bästa besluten för miljöns del kan jag inte säga, men det visar att det går att förändra vanor med ekonomiska styrmedel. Där tycker jag att de vi valt faktiskt gjorde det de skulle.

Flera milda och regniga höstdagar har nu gjort att trattkantarellerna verkar tävla med varandra om att växa sig störst. Det är betydligt trevligare att gå ut och plocka dom än att röja upp i trädgården inför vintern. Jag gillar skarpt att läsa artiklar som säger att man gott kan låta löven ligga på gräsmattan istället för att räfsa, men vi är inte helt överens om detta hemma. Det är eklöv det handlar om och husbonden säger att de förmultnar för långsamt för att ligga kvar. Google stödjer hans uppfattning. Eftersom jag uppmanar världsledarna att googla så får väl jag också rätta in mig tyvärr.