Lästips:
”Det är lätt att göra allemansrätt!” skanderar Naturvårdsverket på sin webbplats. Och det är ju sant. Om vi bara tar hänsyn till djur, natur och markägare och våra medmänniskor får vi vistas nästan var som helst i naturen, plocka bär, vandra, bada och slå upp tält någon dag eller två. Det behöver inte vara mer komplicerat än så!
Häromveckan firades Allemansrättens dag och prins Daniel kom på besök i stan tillsammans med idrottaren Carolina Klüft. De verkar ligga bakom själva temadagen, och om du frågar mig tycker jag att den är en av de viktigare temadagarna. Den toppar till och med kanelbullens dag! Så fint att skogens rikedomar är till för oss alla. Det är bara att plocka, mumsa direkt eller frysa in, göra sylt, safta och njuta.
Behöver en ha bil för att komma ut i naturen? Visst underlättar det, men det är inte nödvändigt. Länsstyrelsen i Örebro har rikligt med tips på sin webbplats om naturreservat och friluftsområden att besöka och därtill information om vilka som nås med allmänna transportmedel. I länet finns drygt 280 naturreservat och två nationalparker som bjuder på en mycket varierad natur, vilket länsstyrelsen formulerar så målande: ”Från Bergslagens och Kilsbergens storslagna vildmark och milsvida utsikter, via Närkeslättens odlingslandskap med myllrande fågelsjöar och historiska ekhagar, till Vätterns unika insjöskärgård.” Visst är väl Örebro län ett väldigt vackert hörn av världen?
Det är inte mycket som slår upplevelsen av att få packa gofika och ge sig ut i skogen på höstkanten. Den ena dottern uppgav sig tidigt ha världens bästa svampögon (det vill säga hon hittade alltid de små rackarna, hur lurigt de än växte) och den andra var en fena på att hitta blåbär. Belöningen efteråt blev en rykande varm och välsmakande eftermiddagsfika, och det var väl den hon hade i åtanke när hon kastade sig ned på rygg mitt bland riset och utropade: ”Jag älskar att ligga här mitt i blåbärspajen”.
Det finns gott om ätbart i skogen som ger dubbel glädje, först vid plockning/skörd och sedan på matbordet. När barnen var små och gick i Löa skola tågade de ut i skogen, stora som små, och plockade lingon till skolköket. Jag minns hur stolta flickorna var, förvissade om att Ulla i köket skulle bli jätteglad över bären de plockat.
Intresset för att vistas i naturen växte sig stark under pandemin, och fortfarande söker sig många ut i naturen och vandrar eller campar. ”Naturen har blivit svenskarnas kyrka” konstaterade en forskningssajt för några år sedan, då människor i en studie berättat att de helst sökte sig ut i en skog för sorgebearbetning eller om de led av psykisk ohälsa. De som hade ett oroligt inre kunde enligt artikeln dessutom finna tröst i ett otillgängligt landskap, eftersom det speglade deras mående. De kände igen sig.
Det är mycket snack om laddningsstolpar nu för tiden. Jag ser naturen som en sådan. En laddningsstolpe där det dessutom är helt gratis att ladda batterierna!