Jag plockar av de sista svarta vinbären. Sensommar och höst är en trevlig tid med bär och svamp. Med tanke på att MSB kommer att uppmana till att ta reda på ätbart i naturen i sin kommande krisbroschyr blir det alltmer uppenbart att det inte bara är trevligt, utan också viktigt. Alla kan ju dock inte göra det, desto viktigare då att vi som kan gör det.
Plommon är supergott och kommer ofta i massor samtidigt. De måste ju också kärnas ur vilket medför lite extra jobb. Tänker då på kärnkraft och får ett adrenalinpåslag. Den regering vi har tycker att kärnkraft är jätteviktigt för framtiden. Är vi kvar på 70-talet?
Tyskland har stängt alla sina reaktorer. Ett högindustriellt land med 84 miljoner invånare har lyckats ersätta kärnkraften med förnybar energi, effektivisering och minskad elförbrukning. Man planerar också aktiv avveckling av kolkraftverken. Men i Sverige med 10 miljoner invånare måste vi enligt Ebba Busch ha mest kärnkraft i världen. Utbyggnad av ny kärnkraft enligt regeringen uppskattas till 400 miljarder kronor. Vilka får betala i slutänden?
400 miljarder kronor räcker till väldigt många solenergianläggningar på våra tak, till effektiviseringar och utbyggnad av mindre farliga energislag. För inget land i världen har hittills lyckats lösa problemet med slutförvaringen. I Sverige anses det ta 100 000 år för avfallet att bli ofarligt. För 100 000 år sedan låg Sverige nertryckt under ett kilometerdjupt lager is. Hur ser det ut om ytterligare hundra tusen år kan man fråga sig och hur vet de som eventuellt lever då vilka farligheter vi har grävt ner?
Vi är ute och cyklar på så många vis, tänker jag och plockar vidare. Men det kan ju vara bra också. Min cykel Maggan har även denna sommar tagit mig på fina turer, särskilt för att leta tidig svamp efter vägkanter. Det är intressant att svampätande är en ganska sen företeelse i vårt land. I det gamla bondesamhället betraktade man svamp som något som bara djur kunde äta. Kärringafis, paddehattar, koäta, vargfis, trollhatt och huggormshuvud är gamla benämningar på svamp som speglar den uppfattningen. I andra länder i världen har man ätit svamp så länge man kan minnas. Men Kung Karl XIV Johan, som hämtades från Bernadottesläkten i Frankrike 1810, tog med sig sina franska matvanor hit. Han älskade stensoppen och fick den också uppkallad efter sig. Det tog dock betydligt längre tid för allmänheten att överkomma sitt motstånd mot svamp. I en svampbok från första världskriget står ” Åter och åter har det sagts, att det ur folkhushållningens synpunkt är ett förfärande slöseri att låta markens rikedom på vildväxande näringsväxter ruttna ned omkring oss utan ringaste försök till tillvaratagande.” Under andra världskriget propagerades sedan för att svamp kunde torkas och rostas och användas som kaffesurrogat.
Naturligtvis hör motståndet ihop med att många svampar är giftiga. Men om man är nybörjare kan man hålla sig till regeln ”Inga helvita eller helbruna svampar”. Och är du det minsta osäker – ta den inte.