Lagom har de olympiska spelen i Paris precis avslutats och de klassiska uttrycket från humorgruppen Galenskaparna och After Shave i Tv-serien ”Tornado” får en att blicka framåt, ”I väntan på nästa OS”. Vinter-OS som 2026 äger rum i Milano Italien härnäst och nästa sommar-OS sker på andra sidan Atlanten i Los Angeles. Vi skall dock inte glömma bort det som drar igång igen i Paris om bara någon vecka bort, Paralympiskt. Sverige har de senaste åren flyttat fram positionerna steg för steg gällande Parasportens utveckling så missa inte årets mästerskap.
Tar vi och kikar till ”medaljregnet”, det ända regn man önskar sig under skördemånaden augusti så blev det helt i linje med Svenska olympiska kommitténs målsättning inför att elden tändes i Paris. Vi når då som ni vet inte upp till antalet medaljer från sommar-OS i Stockholm 1912 då vi lade beslag på hela 63st. Kom då ihåg att i Stockholm 1912 var den svenska OS-truppen rekordstor med hela 448st aktiva när det avgjordes på hemmaplan. I år i Paris var den svenska truppen 117st deltagare som plockade hem dessa elva medaljer, fördelat på fyra guld – fyra silver – tre brons. Vilket gav en finfin 16:onde plats i medaljligan över alla nationer och bäst i Norden.
Vi tar en titt i backspegeln och börjar glädjas med våra guldmedaljörer. ”Mondos” guld i stavhopp var kanske Sveriges på förhand mest givna även om alla tävlingar skall slutföras. Lägg dock till det magiska i det hela, inte kanske då i första hand OS-rekordet på 6.10 utan mer världsrekordet på 6.25……i det tredje försöket. Verkligen välregisserat till den fulltaliga publiken på Stade de France. ”Supersara” Sjöström gjorde vad hon skulle på 50m frisim och ”efteranmälde” sig till 100m frisim och tog med ett ”bonusguld” hem i bagaget, imponerande. Åhman och Hellvig som inledde OS med dubbla förluster i gruppspelet fick rät sida på spelet och gjorde precis det man skulle, vann den så viktiga sista matchen och fick stå högst upp på prispallen.
De svenska silvermedaljerna som sticker ut så är det ju helt klart bordtennislandslaget som berikat oss spänning under OS-veckorna. Silver till Truls Möregårdh individuellt och sen också tillsammans med övriga svenska laget är riktigt tungt och bra gjort. Pingisfeber mitt i högsommarvärmen drabbades det svenska folket av, men det tar vi så gärna. Segling och skytte var de andra två silvermedaljerna och att de var stora medaljhopp på förhand gör ju inte bedriften sämre.
Tittar vi till våra bronsmedaljörerna som var först ut att plocka hem landets medaljer så måste bådas prestationer uppmärksammas. MTB-Jenny som brottas med sin psykiska ohälsa och tar verkligen en dag i taget till Judokan-Tara som hade en vilja av stål att ta sin efterlängtade medalj. Sen blev det ännu ett brons och återigen var det Seglingslandslaget som plockade hem en medalj till Svea rike.
Herrlandslaget i handboll hade ett ojämnt OS och räckte inte till mot dansken vilket medförde att man missade spelet om medaljerna. Daniel Ståhls diskus flög inte tillräckligt långt när det väl var dags, de svenska hästekipagen hade heller inte sina bästa veckor utanför Paris och de gulblåa golfbollarna letade inte sig i koppen på tillräckligt få slag för att nå en pallplats.
En magnifik invigning var det i alla fall, avslutningen i söndags var inte i närheten av den ståtliga invigningen, tack Paris och tack alla svenska atleter för två oförglömliga veckor.
Din sportfåne i länet