Lästips:
Nu har något hänt som jag aldrig kunnat drömma om ens i min vildaste fantasi. Jag har blivit med bygdedräkt!
Med ens fick jag lära mig att det är skillnad på bygdedräkt och folkdräkt. Å gu´nåde den som säger fel! Då kommer DRÄPO (dräktpolisen) med sina hårda, rundkulliga bindmössor och kasketter (en sorts skärmmössa). Dräktpoliserna har visst fullt upp med att tillrättavisa den som klär sig oanständigt, typ knyter förklädet med knuten bak när den ska sitta på sidan, eller har fel färg på strumporna.
Jisses, hur ska jag överleva detta? Och det var tydligen inte bättre förr. Jag läser en intervju med en kvinna som doktorerat på folkdräkter. Hon beskriver att det under 70- och 80-talet var ännu råare klimat bland dräktivrarna. Då var det inte bara dräktpoliser som kontrollerade ordningen. Det fanns en dräktmaffia!
Men vad skiljer bygdedräkten från folkdräkten? Enligt Nationalencyklopedin är en folkdräkt ”en samlande beteckning för kläder med lokal särprägel, burna av landsbygdens befolkning i samhällen av förindustriell karaktär och med hög grad av självhushållning.”, Bygdedräkten beskrivs vara ”numera nyproducerade folkdräkter och folkdräktsliknande kläder”. Så det har med ålder att göra. Sedan finns det andra namn också: allmogedräkt, hembygdsdräkt, nationaldräkt, sockendräkt, häradsdräkt och landskapsdräkt.
Hur kommer det sig att vissa bygder och inte andra har egna dräkter? Jo, enligt uppslagsverket är grogrunden för en folkdräkt ett avgränsat område med många självägande och välbärgade bönder, där den sociala kontrollen var stark. Det var viktigt att visa sin särprägel.
Bygdedräkten ligger dessutom rätt i tiden. Köp- och säljgrupper och grupper för inbördes dräktbeundran blomstrar på nätet. Jag fyndade min på nätet och kunde ikläda mig en vacker Gällerstadräkt på midsommaraftonen. Den passade så fint med midsommarkransen!
På det första midsommarkalaset fick jag svara på frågor om och emotta komplimanger för min dräkt. På nästa festställe jag besökte ropade en liten flicka ”Du ser ut som en käring. En påskkäring!”. Vad skulle DRÄPO ha svarat? Jag har av min omgivning fått rådet att ignorera DRÄPO, om någon sådan agent dyker upp i en visitationszon.
När det härförleden skulle planeras semesteraktiviteter, kom jag på att det var sisådär en 40 år sedan sist jag gick en folkhögskolekurs. Efter att ha bläddrat en stund bland kursutbud på nätet hittade jag något intressant: en femdagarskurs med mopedåkning på Gotland. Problemet var bara att man var tvungen att ta med egen moped. Det fanns inte att hyra. Tanken på att puttra på i 30 kilometer i timmen från Örebro till Nynäshamn och färjan avskräckte.
Jag skrollade vidare och hittade något annat som verkade lika roligt, nämligen att dansa polska och annat sväng i Malung. Och hur jag än vänder och vrider på det står det tydligt: bygdedräkten passar mycket bättre på kursen i Dalarna än den på Gotland! Jag tror dessutom att självaste DRÄPO håller med!