Den svenska sjukvården har det oerhört svårt! Stora nedskärningar planeras och genomförs oavsett de skriande behoven. Underskotten i landets regioner förväntas bli 24 miljarder kronor i år. Så här stora ekonomiska problem har sjukvården inte haft sedan 90-talskrisen och saneringen av statsfinanserna. Det är till och med ett värre läge nu, trots statens goda finanser.
Den SD-ledda regeringen skulle kunna se till att nedskärningar i sjukvården undviks men det finns en ovilja att göra det, i motsats till väljarnas och folkets vilja. Sjukvården rankas alltid högt av väljarna i val och så även nu, visar en färsk undersökning då vården prioriterades högst.
Statsminister Ulf Kristersson lämnade nyligen ett löfte; regeringen ska se till att vårdpersonal inte behöver sägas upp i den svenska sjukvården. Det löftet behöver infrias snarast för vi ser hur varslen rullar på i många regioner.
Sjukvårdspersonal i Sverige varslas trots att de behövs, tjänster återbesätts inte när någon slutar eller går i pension, vårdplatser dras in, vårdavdelningar läggs ned, fortbildning och utbildning nekas vårdpersonalen. I Region Gävleborg blir det hårdare bedömningar av sjukresor. Priserna i kollektivtrafiken ökar. I flera län har också bussturer och avgångar dragits in. Allt det här leder till sämre patientsäkerhet, försämrad arbetsmiljö och ökad stress för vårdpersonalen och minskad tillgänglighet till vården. Det blir svårare för många att ta sig till jobbet eller vårdbesöket när tillgängligheten till kollektivtrafiken minskar. Utsläppen ökar dessutom när fler tvingas välja bilen.
Sjukvården behöver ökade resurser för att möta personalbristen med förbättrade arbetsvillkor och arbetsmiljö, fler vårdplatser och ökad kontinuitet för bättre patientsäkerhet. Det behövs resurser för att införa nya behandlingsmetoder, mediciner och teknik, men det behövs också satsningar på kollektivtrafiken för att möta klimatförändringarna och människors behov att kunna ta sig till arbetet, utbildningen eller fritidsaktiviteter.
Det behövs en regering med tydlig politisk vilja som tar ansvar för sjukvården, patienternas behov och vårdpersonalens rådande arbetssituation och arbetsvillkor. Vänsterpartiet har nationellt pressat den SD-beroende regeringen för att de ska leva upp till statsministerns löfte om att inga vårdanställda ska sägas upp. Regeringen och SD är kallsinniga; i nuläget blir det inga mer pengar till vården från SD och regeringen.
Runt om i landet, oavsett färg på den politiska ledningen, har försök gjorts att få regeringen att agera, men de fortsätter gömma sig, bland annat bakom inflationen, utan att kunna förklara hur fler patienter i operationsköerna, en sönderstressad vårdpersonal och minskad patientsäkerhet skulle bidra till minskad inflation. De vet att det de påstår inte stämmer, men de verkar inte bry sig.