Mer än varannan förälder, 51 procent, är orolig för att deras barn sitter stilla för mycket, det visar en ny Verian-undersökning bland föräldrar med barn i åldrarna 6–17 år. Jag delar deras oro. Landets 15-åringar sitter stilla eller är i väldigt lite rörelse upp till 75 procent av sin vakna tid. Enligt Folkhälsomyndighetens undersökning Skolbarns hälsovanor rör sig bara 18 procent av Örebro läns 11-åringar i enlighet med rekommendationen om 60 minuters fysisk aktivitet om dagen. Att inte röra sig tillräckligt ökar risken för depression, övervikt och hjärt- och kärlsjukdomar.
Barn har en inneboende drivkraft att utvecklas, både motoriskt och mentalt. Det är därför det lilla barnet reser sig mot bordskanten på svajiga ben och det större barnet kastar sig ut från badplatsens hopptorn. Så varför sitter så många barn stilla?
På många sätt är barns stillasittande ett svek från vuxenvärldens sida. Vi har skapat en tillvaro som belönar effektivitet, ordning och reda och prestationer. Barns behov av lek och rörelse har tappats bort på vägen.
Ofta tar skärmen mycket tid och fokus. Många av de spel och sociala plattformar som våra barn använder är utvecklade för att göra det svårt att sluta. Barn är extra mottagliga för spelens snabba belöningar.
Utifrån den energi jag ser i våra trampolinparker är jag helt övertygad om att barn kan och vill röra sig både mycket och länge. Om vi tog bättre hand om barns drivkraft till rörelse skulle hälsan förbättras för dem, både här och nu och genom livet.
Vuxenvärlden behöver göra något konstruktivt av oron och använda sin vuxenmakt till att skapa förutsättningar för kul rörelse. Alla viktiga vuxna som finns i barns liv kan vara en del av lösningen.
Undersökningen om föräldrars oro är en del i Hopprapporten, en ny rapport om barns rörelse. Med den vill vi sprida kunskap och inspiration för att fler vuxna ska ta stafettpinnen och göra allt de kan för att fler barn ska komma i rörelse.
Vår erfarenhet är att glädjen som släpps loss i barn som har roligt kan vara vägen till förändring. Det behövs fler svettiga ungar, fler skitiga träningströjor slängda i tvättkorgen och fler viktiga vuxna som tar rörelseansvaret för sina barn.
Vi är övertygade om att lösningen på stillasittandet stavas kul. Så, släpp kontrollen en aning och lyssna på barnen, kanske till och med på barnet i dig själv. Det är dags att vi vuxna börjar ta kul på allvar.