Sveriges livsmedelsberedskap står inför betydande och akuta utmaningar i händelse av krig eller kris. Det kräver strukturella reformer för att säkerställa markant högre självförsörjning och mer decentraliserad produktion. Sedan 2003 har över 9 000 jordbruksföretag lagts ned och den brukade åkermarken har minskat. Minskningen i djurhållningen är tydlig i statistiken, där antalet kor för kött eller mjölkproduktion har minskat med cirka 139 000 sedan 2010 – en siffra som överstiger invånarantalet i Jämtlands län. Samtidigt har antalet grisar minskat med fler än invånarna i Luleå kommun och fåren är nu färre än hela Gotlands befolkning.
Sveriges nuvarande förmåga att självförsörja sig är oroande, med en inhemsk försörjning på knappt 50 procent. Den låga lönsamheten inom jordbruket är en bidragande faktor till branschens underdimensionering och svårigheter att konkurrera. Endast 10 öre av varje matkrona går till bonden,och staten tar 11 öre genom moms, vilket med andra skatter höjer kostnaden för inhemsk mat och minskar konkurrenskraften. Detta pressar bönder mot centraliserad stordrift och resulterar i utmaningar att erbjuda konkurrenskraftiga priser.
Centerpartiet föreslår att Sverige påbörjar en offensiv agenda för att öka lönsamheten för bönder, främja en ökad lokal matproduktion samt förbättra säkerheten vid kris eller krig. Partiet har nyligen lagt ett utskottsinitiativ i riksdagen som kräver en snabb utredning av livsmedelskedjans kostnader, särskilt skatter och avgifter, med uppföljande reformförslag med målet att fördubbla jordbrukets andel till 20 öre per matkrona och öka den inhemska livsmedelsförsörjningen till 80 procent. Men tyvärr valde alla partier, förutom Miljöpartiet, att rösta ned förslaget.
Regeringen har signalerat en ny livsmedelsstrategi och Centerpartiet vill understryka vikten av att inkludera utredningen av lantbrukets kostnader och en efterföljande reformagenda som en central del av strategin. Vår förhoppning är att samtliga riksdagspartier ser värdet av inhemsk matproduktion och därför vill främja svenskt jordbruks konkurrenskraft och stärka krisberedskapen genom en radikal minskning av statliga kostnader och pålagor för Sveriges bönder.